Almedalsveckan pågår för fullt i Visby, denna mångleriets heliga vecka när regeringen och tusentals lobbyister anländer. Redan för en vecka sedan basunerade Gotlandstidningarna ut den numera näst intill rutinmässiga och öststatsliknande rubriken att Almedalsveckan i år är större än någonsin. Hur det än är med den saken nöjer sig vissa arrangörer i år inte med att försöka vara störst på marken. Över ruinerna av St Hans och Sankt Pers kyrkor har den tunga industrins branschorganisationer i år byggt ett tält i två våningar med inglasade fönster.

Även om Svenska kyrkan har bjudit in partiledarna för att i stillhet diskutera existentiella frågor tycks ekonomisk tillväxt också i år vara den tro som dominerar programutbudet under Almedalsveckan. De tillväxtdyrkande horder som anländer till ön från sjösidan lär också vara nöjda med det de ser. Mudderverk pryder hamninloppet där en stor del av hamnområdet täcks av sprängsten. Män i reflexvästar rör sig snabbt mellan grävmaskiner och byggbaracker. Alla partier, inklusive Miljöpartiet, har varit eniga om att en ny kryssningskaj som kan ta emot fler och ännu större kryssningsfartyg behövs. Nu är det bråttom att verkställa beslutet. Turisterna kan säkert bli fler med en ny kaj men hur det blir med havsöringen som leker i ån intill den plats där kajen byggs återstår att se.

Turisterna kanske blir fler men frågan är vad de ska dricka. Det är illa ställt med grundvattnet på ön och Visbyborna har redan förbrukat den vattenreserv som skulle ha räckt hela sommaren. Lagom till Almedalsveckans start stängdes också en av öns viktigaste vattentäkter på grund av förhöjda nitrithalter. En redan allvarlig kris blev plötsligt än mer akut. Men Region Gotland kunde snart ge lugnande besked. Ett nytt avancerat filtersystem är beställt och när detta är installerat kan vattnet drickas igen. Med mer teknik kommer vi undan miljöproblemen. Mantrat är gammalt och var nitriten kommer ifrån är en annan fråga. Vem behöver förresten svara på detta nu när de första avsaltningsanläggningarna på Gotland startar denna sommar? Med dricksvatten från världens mest förorenade hav ska vattnet räcka till allt och alla.

Ja, det är lätt att tappa hoppet i en galen värld men ingenting blir bättre av det. På något sätt måste man ändå fortsätta jobba för en mer rättvis och fredlig värld. Jag kliver ut i trädgården vid Suderbyns ekoby. Jag ser på ankorna som vandrar i led mot den damm vi grävt åt dem och på plantorna av klibbal som ska planteras i skogsträdgården till hösten. Jag ser också på Andreas, som snart fyller ett år och som sover djupt i barnvagnen under äppelträdet. Vad är det för framtid vi ger honom?