1700-talets Polen är en stormakt med många människor i rörelse i form av genomresande handelsmän, resenärer, missionärer och konstnärer. I slutet av seklet ska landet komma att styckas upp av omkringliggande stormakter och försvinna från kartan en tid, men i Olga Tokarczuks Jakobsböckerna är Polen intakt. Här skildras ett multikulturellt samhälle och vi får följa flera historier – katolska präster, judiska familjer och så klart Jakob Frank, grundare till den judiska väckelserörelsen frankismen.

– Det var intressant för mig att få undersöka innebörden av ett multikultisamhälle, som Polen var på 1700-talet. I dag är Polen ett homogent land, men som liten hörde jag historier om judar och ukrainare som levde tillsammans i samma stad. Det är lite som en myt i dag, säger Olga Tokarczuk.

Jakobsböckerna skiljer sig från Olga Tokarczuks tidigare verk. Det är en 983 sidor lång historisk roman. Olga Tokarczuk berättar att hon aldrig har varit intresserad av historia tidigare.

– I Polen är vi på sätt och vis besatta av historia, men jag var annorlunda. Jakob Frank var anledningen till att jag ville skriva boken, han var så annorlunda och ingen kände till honom. Även min historielärare hade bara hört talas om honom. Researchen kändes som att upptäcka något arkeologiskt.

Hon lockas av att Jakob Frank är en del av polsk-judisk historia.

– När vi pratar om judar i Europa tänker vi ofta på Förintelsen och som barn funderade jag på hur det kunde finnas så många judiska personer här. Men den judiska historien i Europa går långt tillbaka och är så nära den polska på ett sätt, men ändå är de så avskilda. Polsk och judisk litteratur beskriver samma platser men olika historier. Ett ställe sett från två perspektiv. Jag ville se från judiskt håll och hitta de gemensamma nämnarna.

Det tog henne sex år att samla information och färdigställa boken. Den släpptes hösten 2014 i Polen och ett år senare hade Jan Henrik Swahn översatt den till svenska (Ariel förlag). Strax efter att den släppts i Sverige tog hon emot det prestigefulla Nike-priset, Polens motsvarighet till Augustpriset. Hon är den andra personen någonsin att ta hem priset två gånger.

I en direktsänd tv-intervju med anledning av priset pratade Olga Tokarczuk om de koloniala ambitioner som funnits i polsk historia, de slavlika förhållandena för de livegna bönderna och förföljelserna och morden på judiska personer. Det gav upphov till en massiv hatattack mot henne på nätet, med allvarliga dödshot riktade mot henne.

– Jag blev totalt överraskad. Tre år tidigare hade en sådan sak varit normal att säga och det var inget extremt jag sa, alla historiker vet att det jag sa stämmer. Det här är resultatet av aggressiv retorik inför regeringsvalet som skulle hållas strax efter. Språket i debatten blev aggressivt och grovt. Många tror på ett naivt sätt att om vi inte pratar om den mörka sidan av vår historia så är vi oskyldiga. Men alla samhällen som vill vara hälsosamma måste prata om det. Efter attacken på internet fick jag så mycket stöd att i slutändan var det positivt, jag fick se att de flesta här inte är dåliga människor.

Under hatattackerna byggde Olga Tokarczuk ett staket kring sitt hus. Det var en grupp människor från hennes grannby som skrev att de visste var hon bor i samband med hot mot henne.

– Det var mycket obehagligt. Å andra sidan så gjorde andra grannar en sorts milis. De patrullerade runt mitt hus i bilar under några dagar.

Utgången av valet har det rapporterats mycket om i Sverige. Polen styrs nu av partiet Lag och rättvisa, PiS, som ligger långt ut på högerkanten och som sedan de fick makten har gjort inskränkningar i medielagarna och vill nu införa totalförbud mot abort bland annat.

– Medielagarna ändras nu på ett brutalt och spektakulärt sätt, men många nya ledare har gjort detsamma. Jag arbetar som självständig författare så jag berörs inte av dem. Men attacken från högerextrema på internet var ett sätt att försöka ta ned mig, en signal att jag inte ska prata om sådant för vi gillar det inte.

Dagen innan vi träffas har det kommit en mätning som visar att över 40 procent av polackerna fortfarande skulle rösta på PiS.

Det förvånar Olga Tokarczuk.

– Det betyder något. De grupper som inte är nöjda och som inte kunde finna sig i den kapitalistiska världen vill ha mer auktoritärt styre. Det är väldigt farligt, PiS har mycket mer makt än tidigare styre. Vi frågar oss hur det här kunde hända. De vann demokratiskt, så de har rätt att styra. I Polen finns det många som inte har lyckats i det nya kapitalistiska systemet och de försöker hitta stöd bland politikerna, vi har inte en stark vänster så de knuffas åt höger. Många kunde varit vänster, men vi har inte vänsterpartier.

Olga Tokarczuk berättar att PiS ofta använder ord som värdighet.

– De upprepar det hela tiden och för de som röstar på dem betyder det att det kommer bättre tider för dem. De kommer ha bättre sjukvård och skola. I Polen är det inte som i Sverige, klasskillnaderna är stora här.

– Mina förhoppningar är att det i valet 2019 kommer att finnas ett vänsterparti som kan förändra balansen. Vissa av de som har röstat på PiS kommer att gå över till vänstern. Men jag är författare och inte politiker – jag kanske är naiv.

Hon betonar att de flesta i Polen har bra värderingar trots att PiS har så starkt stöd, men det oroar henne att det i Polen, precis som i de flesta europeiska länder, nu har skett en förskjutning åt höger i det offentliga samtalet.

– För fem år sedan kunde man inte kalla muslimer ”smutsiga”, men nu händer det att folk gör det. Den sociala överenskommelsen har förändrats.

Jakobsböckerna har uppmärksammats för att det multikulturella temat är särskilt intressant med tanke på den ökade migrationen till Europa de senaste åren och de politiska högerextrema strömningarna. I kombination med hatdrevet mot Olga Tokarczuk har hennes bok nästan blivit en politisk symbol, vilket hon inte alls hade för avsikt när hon skrev den. Samtidigt som hon gärna kommenterar politiken känner hon sorg över att boken blivit politisk.

– Boken skrevs för några år sedan, det var helt annan tid. Ämnet var neutralt då, det var inte som i dag. Nu ses den politisk, vilket är hårt för mig för jag skrev den inte så. Den kan vara politisk i en bredare mening, men nu kopplas den till PiS och liknande politiska frågor.

I Olga Tokarczuks tidigare böcker har övernaturliga inslag en mycket större roll än i Jakobsböckerna, men även här finns det närvarande.

– Från början skulle jag skriva en realistisk bok endast baserad på min research, men jag insåg att jag behövde en bredare ram. Jag tänkte på mina gamla böcker. För att skriva en realistisk bok måste det finnas ett orealistiskt element för att understryka det realistiska. Magi är bara annorlunda när man förstår verkligheten och saker blir verkliga när man tror på dem.

Olga Tokarczuk ser sina böcker som bilder. När hon skriver skapar hon en bild.

– Någon som läser min bok ska se som en film framför sig. Jag skriver inte vackra metaforer, jag skriver bilder. För att göra det krävs det att man beskriver mycket detaljer, som dofter och ljud.

Hon fokuserar också på psykologi för att kunna bygga starka, trovärdiga karaktärer.

– Min privata ambition är också att skriva om kvinnor. I polsk litteratur har vi inte så många kvinnliga huvudkaraktärer. Kvinnorna i litteraturen är alltid fruar, älskarinnor, döttrar, mammor. Du kan tänka dig den historiska researchen inför Jakobsböckerna. Historia pratar inte om kvinnor, jag fick skapa dem själv. Det finns så lite bevis för kvinnors roll i historien, det är konstigt.