Krönika


Johannes Söderqvist
Landets Fria

Se upp med vi och dom

Hur kan vi beskylla en så stor del av befolkningen för att inte förstå, när det är precis det de inte gör? Hur kan man vara bildad när man aldrig har fått chansen?

Peter Englund beskriver i någon av sina essäer hur både kommunister och fascister under mellankrigstiden arbetade hårt på att vinna över anhängare från motståndarsidan. Dessa ansträngningar var rationella eftersom de titt som tätt visade sig vara mödan värda. Ingen av dem brydde sig däremot om att försöka omvända liberaler eller socialdemokrater, då detta visat sig vara gagnlöst. Jag – som själv vare sig är sosse eller liberal – har varken förr eller senare sett ett så bra argument för någon av dessa två ideologier.

Den skandinaviska socialdemokratin har, alla dess brister till trots, givit oss möjligheter och rättigheter som medborgare i tidigare historiska epoker inte ens kunnat drömma om. En social demokrati. Dagens situation, där fascistiska partier har rotat sig fast i våra nordiska parlament, kan inte ses som något annat än ett otvetydigt, ironiskt underbetyg för denna sociala demokrati.

En gång i tiden tänkte sig de sociala demokraterna att man skulle nå människans frihet, bortom Makten, genom demokratiska reformer. Men man förstod också att den outbildade massan skulle behöva få tillgång till bildning för att en sådan process skulle vara möjlig. I dag har denna bildningstanke perverterat till en enkelriktad strävan att förse individen med de kunskaper hen behöver för att kunna få ett jobb. För arbete ger liknöjda väljare, som antas rösta enligt invanda mönster. Resultat: obildad massa.

Hur länge har inte forskare varnat för den sociala oro som kommer att följa av att planetens produktionsgränser överskrids, det lågintensiva kriget mellan Nord och Syd tillåts fortgå, av snävt ekonomiskt tänkande… Nu är vi där. Vad värre är: vi är där och en stor del av befolkningen förstår inte vad det är som händer. Och när svaren på ens frågor är för svåra letar man enklare svar.

Tiggarflickan och flyktingen är konsekvenser av en orolig värld, inte dess orsak. Det vet säkert alla ni som läser det här. Men vet alla det? När jag läser kommentarer på nätet eller lyssnar på Ring P1 får jag en känsla av att tankefiguren ”verkan och orsak” är långt mer utbredd än vad som kan anses vara nyttigt för ett samhälle.

Individerna själva bär naturligtvis ansvar för sina egna val, men samtidigt är ett samhälle en växelverkan – en dialektik. Den förfärande fråga vi borde ställa oss är: Hur kan vi beskylla en så stor del av befolkningen för att inte förstå, när det är precis det de inte gör? Hur kan man vara bildad när man aldrig har fått chansen?

Fakta: 

Johannes Söderqvist är artist och skribent, bosatt i västra Värmland.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu