Filmaren Talat Bhat är bosatt i Lund och en del av filmkollektivet Råfilm, som vann en guldbagge för dokumentärfilmen Förvaret förra året. Nu arbetar Talat Bhat med en film om den fackliga kampen på fartyget M/S Birger Jarl, som under många år trafikerade sträckan Stockholm–Mariehamn för Ånedin-linjen.

Det är en historia med många turer. Talat Bhat själv kom till Stockholm från Kashmir som 25-åring 1997 för att mönstra på det Panamaflaggade men svenskägda kryssningsfartyget, som då hette Baltic Star.

Talat Bhat och hans kollegor jobbade långa pass, upp till 14 timmar per dag, sju dagar i veckan. Alla tjänade 6 800 kronor i månaden efter skatt. Hans pappa som var chef över kabinpersonalen tjänade lika lite som Talat fick när han började som städare. Arbetarna från Pakistan och Kashmir hade mycket sämre villkor än de europeiska anställda, även om det inte var så på papperet.

– Det var en unik situation, säger Talat Bhat i dag.

Med sin bakgrund hade Talat Bhat en förförståelse som andra saknade. I Kashmir hade han varit med och kämpat för nationell frigörelse, så han var påläst och van att organisera sig. Han insåg tidigt att de icke-europeiska arbetarna utnyttjades och gick med i Seko sjöfolk där han började organisera de andra. Och efter två års kamp fick de bättre förhållanden.

– Det var tiotimmarsdagar istället, ledigt varannan vecka, 5 veckors semester och mycket bättre betalt. Jag fick ledigt för första gången på två år. Det var stor skillnad, säger Talat Bhat som därmed lyckades visa att det går att förändra om det finns en gemensam vilja.

2002 bytte Baltic Star namn till Birger Jarl igen och Ålandsfärjan började gå under EU-flagg. Det blev fackliga strider på nytt då företaget ville göra sig av med de icke-europeiska anställda. Plötsligt utannonserades jobben för de fast anställda från Pakistan på Arbetsförmedlingen. Men arbetarna vann, behöll jobben och fick förnyade arbetstillstånd. Talat Bhat arbetade några år till, fram till 2005. Då lämnade han branschen för att studera filmproduktion i England.

Men 2008 hörde fartygspersonalen av sig till honom och ville ha hans hjälp. Ett nytt EU-direktiv skulle försämra situationen för icke-europeiska arbetare på EU-flaggade fartyg. Tidigare hade rederiet fått bidrag för att anställa icke-européer men när det nu upphörde sades alla icke-européer plötsligt upp.

– Det var rent rasistiskt. Min far hade jobbat på företaget i 23 år och blev sparkad bara för att han inte är från Europa, säger Talat Bhat.

Seko som tidigare hade bistått i fajten ansåg sig inte kunna göra något. Inget stöd fanns heller att få från den övriga fartygspersonalen.

– De tyckte att det var bra att vi skulle sluta så att de kunde få behålla sina jobb, säger Talat Bhat.

Talat Bhat började filma händelseförloppet och de 19 pakistanierna som skulle sägas upp gick med i SAC-Syndikalisterna. De höll blockader för att hindra anställda att gå på fartyget. De arrangerade demonstrationer och möten. Kampanjen fick mycket uppmärksamhet. Men det hjälpte inte. Alla fick lämna sina jobb 2009.

– Men det blev ändå ett slags seger, säger Talat Bhat. Alla fick permanent uppehållstillstånd och bor i dag i Sverige. Uppmärksamheten i en rad medier, bland annat Stockholms Fria som följde fallet, hjälpte till, menar han.

Arbetarna sågs som offer för olyckliga omständigheter och hade också fördelen av att ha arbetat mycket länge för ett svenskt företag.

2013 gick så den sista turen till Mariehamn och tillbaka för Birger Jarl. Syndikalisterna hade dragit igång en bojkottkampanj mot Ånedin-linjen vilket lär ha bidragit till att försämra lönsamheten för företaget, tror Bhat. I dag är det forna nöjespalatset ett vandrarhem som ligger vid Stadsgårdskajen.

Nu har Talat Bhat startat en crowdfunding-kampanj för att kunna finansiera filmprojektet ”Rocking the Birger Jarl”. Förutom att uppmärksamma historien vill Bhat visa flyktingar och andra som kommer till Sverige att facklig kamp kan löna sig.

– Det är de grupper som är lättast att utnyttja. Det handlar om universella rättigheter, att slåss mot förtryck och slaveri. Jag tror att många kan känna igen sig i det.

Talat Bhat vill lyfta blicken och sätta de historiska händelserna i ett större sammanhang. Han hoppas dra in 50 000 dollar för att filma cirka 30 procent mer material. Han behöver bland annat göra intervjuresor till England och Bryssel och tala med företrädare för Seko sjöfolk i Stockholm.

– Jag vill visa för dem som kommer hit i dag hur viktiga fackförbunden är. Hade vi inte gjort något hade vi fortfarande kunnat vara kvar i år 1997. Kamp kan leda till seger och filmen kan bidra till att ingjuta mod för andra.