Det är oktober 1970 i ett isande kallt Kanada. Privatdetektiven Carl får i uppdrag att spåra några vandaler på en rik affärsmans jaktmarker. Med kartan upplagd på ratten i en pickup beger man sig norrut och ledsagas av en berättarröst ut i bländande vita ödemarker där husen står övergivna. Invånarna i en hel by tycks ha gått upp i rök, och medan mysteriet tätnar hamnar det ursprungliga uppdraget i bakgrunden. Den smått ironiska berättaren bryter in allt mer sällan. Man är lämnad åt sitt öde.

Som spelare utforskar man en rad hus längs skogsvägar och samlar på sig föremål. Till en början känns det lite tröttsamt att dra ut den ena lådan efter den andra och plocka på sig saker som cigarretter, verktyg och nycklar. Men det visar sig att föremålen så småningom kommer till användning. Ganska snart måste man lämna de ombonade husen bakom sig och ge sig ut på okänd mark. Efter att ha blivit dödad av vargar både en och tre gånger inser jag att jag måste lista ut vad föremålen är till för, hur jag ska försvara mig och undvika att förfrysa.

Kona är en korsbefruktning mellan överlevnadsspel och storydrivna äventyr som också innehåller en del pussel. Och framför allt har det mycket atmosfär. Det biter i kinderna i den ständiga isblåsten. Hela världen är vit av snö och trädgrenarna kränger så där oregelbundet och knyckigt som de bara gör i kraftig storm. Landskapet är utfrätt, som på ett gammalt överexponerat fotografi. Pickupen är svårkontrollerad i snömodden och de övergivna husen är fyllda med omsorgsfullt utvalda föremål som doftar 1970-tal.

Kona har kommit till genom crowdfunding och är fortfarande i så kallad early access, det vill säga spelet är släppt i en tidig version utan att vara helt klart. Det finns därför en del buggar och störande element som förhoppningsvis kommer att försvinna i senare uppdateringar. Till exempel plockar man upp tecknade kartfragment som man ska orientera sig efter. Så fort man har tittat på kartan och lägger den ifrån sig försvinner den, vilket är en prövning för minnet. Om man tar en paus i spelet är det svårt att komma ihåg detaljerna dagen efter.

Det positiva överväger ändå, på det hela taget är Kona ett väldigt lyckat spel som är ovanligt interaktivt för sin genre och har en förhållandevis öppen spelvärld. Dessutom är det prisvärt, med lång speltid för att vara en indieproduktion i det lilla formatet.