I Sverige var det vanligt under vikinga-tiden. Människorna högg in runor i stenar med en mejsel. Runologer heter de som i dag jobbar med att bevara runstenar. De tvättar stenarna och målar texten med röd färg, så att den går att läsa.

Ofta reste människorna en runsten för att hedra en person som hade dött. Texten handlar om personen som har dött och om stenen. Till exempel när den blev rest. Andra runstenar handlar om resor eller om vem som har bott på en särskild plats. När Sverige började bli kristet, i slutet på 1000-talet, skrev människor runstenar för att visa att de var kristna. På de stenarna finns ofta ett kors.

Högom-stenen i Sundsvall är en sådan runsten. Forskare har försökt att läsa texten. De tror att där står: Gunnunn och Torgöt reste denna sten efter sin son Torsten. Arn och Önd var hans bröder.

Personen som skrev på runstenar heter run-mästare. En känd runmästare hette Balle. Han gjorde flera runstenar runt Enköping på 1000-talet. En av dem finns utanför Örsundsbro. På den stenen står det ungefär: ”Gisl och Ingemund var unga, goda män. De lät göra denna sten efter sin far, Halvdan och sin mor, Ödis. Gud hjälper nu hennes själ.”

Rök-stenen i Östergötland är Sveriges mest kända runsten. Den är från år 800. Den har världens längsta run-text. Forskarna trodde länge att texten handlade om en modig hjälte. Men nu tror man att de har läst fel. Egentligen handlar texten på Rökstenen om att minnas personer som är döda, precis som de flesta andra runstenar.