Huvudpersonen i den svenska filmen heter Hanna Halmeenpää och för henne började engagemanget mot kärnkraftverket i Pyhäjoki år 2007. Då flyttade hon och hennes man till grannkommunen och fick höra om kraftbolaget Fennovoimas planer på att bygga en reaktor i norra Finland. Pyhäjoki var en av platserna som föreslogs.

– Vi tyckte att det lät helt vansinnigt, säger hon.

Paret hörde att en liten grupp skulle startas lokalt för att kämpa emot bygget och gick på föreningen Pro Hanhikivis första möte. Därefter växte Hanna Halmeenpääs engagemang. Under åtta år jobbade hon som lärare på dagarna och ägnade sig åt aktivismen på kvällarna. Det har inte alltid varit så mycket tid över till barnen eller sömnen.

– Periodvis har min man varit avgörande för att vår familj skulle kunna överleva.

Hon berättar att Pro Hanhikivi har gjort allt som finska medborgare kan göra för att stoppa ett sådant här projekt. De har överklagat beslut, arrangerat seminarier och besökt parlamentet för att prata med politiker.

En av Hanna Halmeenpääs största segrar kom efter att ha besökt det tyska energibolaget Eons årsmöten flera år i rad för att informera aktieägarna om deras inblandning i projektet. År 2012 drog sig Eon ur som investerare.

Året därpå valde det ryska bolaget Rosatom att investera i reaktorbygget. I december 2014 godkände det finska parlamentet Fennovoimas ansökan och gav företaget möjlighet att tvångsköpa marken i området. I fjol började bolaget att bygga vägar och fylla igen gropar på halvön.

– Fennovoima har förstört den vackra udden totalt. Det är en tragedi för lokalbefolkningen. Området är förlorat men vi hoppas fortfarande att projektet ska haverera.

Bygglovet för reaktorn är nämligen inte klart. Enligt Hanna Halmeenpää har projektet stora ekonomiska problem och tycks bryta mot en rad regler, vilket gör att en del finska aktieägare vill dra sig ur.

När Hanna Halmeenpää gick med i Pro Hanhikivi hade hon aldrig engagerat sig politiskt. År 2008 blev hon dock ombedd att ställa upp som lokal kandidat för Finlands miljöparti De gröna och 2015 valdes hon in i det finska parlamentet. Hon såg det inte minst som en möjlighet att få insyn och möjlighet att påverka i kärnkraftsfrågan och att visa att många stödde Pro Hanhikivis ståndpunkt.

– Det går inte att förändra ensam, men vi är en ganska stor grupp i parlamentet med ledamöter från varje parti som vill att Finland ska gå över till förnybar energi. Det är åtminstone en möjlighet. Om inget händer kan jag i alla fall säga till mina barn att deras mamma försökte att göra skillnad.

Hanna Halmeenpää har sett dokumentären två gånger trots att det var jobbigt att titta på något så personligt. Hon har hört att många som ser filmen blir ledsna men själv grät hon inte – hon har redan genomlevt allt och vet hur det slutar.

– Det är inte lätt att tänka att den ska visas för en stor publik, men jag har tänkt att det kanske är bra att någon dokumenterar de här åren och visar vår sida av det här helvetet. Vad det betyder för vanliga människor när de försöker att stoppa ett sådant här projekt. Det är så mycket jobb och smärta. Alla runt omkring en lider.

Hon gläds också åt att filmen visar att många finländare är emot kärnkraftverket. Enligt en opinionsundersökning i somras var siffran 64 procent.

Varför har det varit så viktigt för dig att engagera dig i frågan?

– Jag antar att det blev så personligt. Det kändes som om kärnkraftverket skulle förstöra mitt liv och även möjligheterna för framtida generationer i och med det radioaktiva avfallet. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag inte gjorde något.

Hur känns det nu när situationen är som den är?

– Vi har verkligen gjort allt vi har kunnat. Vår ordförande har blivit utbränd flera gånger och även jag har varit nära. Oavsett hur det slutar ligger ansvaret inte på mig utan på dem som har beslutat att låta detta vansinne fortsätta.

Nuclear neighbour visas i SVT2 den 7 april kl 20 med repris den 10 april, och läggs även ut på SVT play.