Sedan år 2006 har Amir Noor och hans sambo Adeleh Soltani, som har bott i Sverige i 17 år, haft ett liv ihop i Umeå. Men Amir Noor har aldrig fått permanent uppehållstillstånd. Nu ska han utvisas med tvång och sitter på Migrationsverkets låsta förvar i Gävle. I Umeå kämpar Adeleh Soltani för att på egen hand klara vardagen, med nattjobb på ett demensboende och två småbarn.

– Barnen mår inte bra, de gråter på nätterna, frågar efter sin pappa och undrar när han ska komma tillbaka, säger Adeleh Soltani.

På förvaret i Gävle ligger Amir Noor i sin säng och tittar på en bild på sina barn.

– Jag mår inte bra, jag tänker på mina barn, att de är rädda och inte förstår varför jag inte kommer och hämtar dem från dagis.

Det var i mitten av januari som Amir Noor klev ut genom dörren till lägenheten i Umeå med barnen, som är ett och ett halvt respektive tre och ett halvt år gamla, i vagnen. Han skulle lämna dem på förskolan, men där utanför stod två gränspoliser.

– De skulle ta honom med sig på en gång, men jag sa ”låt honom gå och lämna dem på dags”, säger Adeleh Soltani.

Amir Noor gick med barnen i vagnen till förskolan eskorterad av två gränspoliser. Sedan tog de honom med sig och nu är han inlåst.

Tiina Hennel är Amir Noors juridiska biträde när det gäller beslutet att ta honom i förvar.

– Rent rättsligt har myndigheterna inte gjort något fel i det här ärendet utan rådande praxis har följts. Däremot finns det en mänsklig aspekt och då kan jag tycka att lagstiftningen är helt åt skogen, säger Tiina Hennel.

Enligt Amir Noor är han hotad till livet i Afghanistan. Men svenska myndigheter vill att han ska åka dit för att söka uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning till barnen. En process som tar mellan 8 och 21 månader, enligt Migrationsverkets uppgifter.

Tiina Hennel håller på att begära undantag hos Migrationsverket så att Amir Noor ska kunna göra en ansökan

från Sverige. Något hon gör utanför rollen som biträde i hans förvarsärende.

– Det finns fall där man har beviljat undantag, men jag vet inte hur vanligt det är. Vi försöker med det här nu, för det går inte att bara titta på när människor behandlas så här grymt.

Adeleh Soltani säger att hon har fått besök av gränspoliserna efter att Amir Noor togs i förvar. Hon berättar att de ville att hon skulle samarbeta så att de kan skicka Amir Noor till Afghanistan.

– Jag sa att om poliserna följer med Amir till Afghanistan och skyddar honom där medan han ansöker, då kan jag samarbeta. Men de sa att det inte var deras ansvar. Gränspolisen och Migrationsverket förstår inte hur allvarligt det är, att det handlar om liv och död, säger Adeleh Soltani.

Joacim Örnberg, tillförordnad gruppchef vid gränspolisen i Västerbotten, kan inte kommentera händelsen.

– Det får jag inte göra. Generellt sett kan jag säga att påträffar vi en efterlyst person eller en person där förvarsgrund föreligger och vi hittar den kommer vi att ta med oss personen, oavsett om det finns barn i närheten eller inte.

I en stor del av de utvisnings-ärenden som polisen ska genomföra är barn inblandade.

– Det är vanligt, och vi försöker att ha barnen i fokus och göra det så bra som möjligt i situationen, säger Joacim Örnberg.

Går det att ha barnen i fokus när en förälder måste utvisas med tvång?

– Ja, vi försöker att genomföra vårt jobb på respektfullaste och humanaste sätt.

Amir Noors situation är långt ifrån unik, liknande scener utspelar sig i Sverige varje vecka. Tiina Hennel skulle vilja se att migrationslagstiftningen tog större hänsyn till människorna och att det inte var så byråkratiskt svårt att få leva i Sverige.

– Men istället går den politiska utvecklingen helt åt det andra hållet, jag kan verkligen inte förstå det. Om någon svensk behandlades på det här sättet utomlands skulle vi tycka att det var fruktansvärt.