Det är de senaste åren som den starka tendensen med medborgarforskning gått att se, till exempel i antalet publicerade vetenskapliga artiklar där allmänheten varit delaktiga i någon del av forskningsprocessen.

Tillsammans med kollegan Dick Kasperowski publicerade Christopher Kullenberg, vetenskapsteoretiker vid Göteborg universitet, nyligen en studie över sammanlagt 2 568 vetenskapliga artiklar baserade på medborgarforskning. Resultatet visar att begreppet medborgarforskning är här för att stanna.

– Det som är spännande med medborgarforskning i alla dess former är att det är möjligt för icke-forskare att ge viktiga bidrag till vetenskapen. Om man tänker närmare på det låter det ju omöjligt, att någon som inte är forskare verkligen kan göra det. Behöver man inte en mångårig utbildning och erfarenhet för det? frågar Christopher Kullenberg retoriskt.

Det finns många positiva effekter av medborgarforskning. Framförallt betonar Christopher Kullenberg att allmänhetens bidrag till forskningen är viktig i forskningsprojekt som bygger på stora mängder av observationer.

– Allmänheten kan exempelvis hjälpa till att kartlägga djurs och fåglars vandringsmönster. Inom astronomin har forskare dragit stor nytta av att allmänheten klassificerar stora mängder bilder på galaxer. Här på västkusten finns olika invasiva arter, som krabbor, och det kan vara väldigt kostsamt för forskare att själva undersöka en hel kuststräcka. Istället har allmänheten hjälpt till med observationer. De blir viktiga medskapare till vetenskaplig kunskap.

Den här delaktigheten bidrar till att överbrygga det avstånd som kan finnas mellan vetenskapliga institutioner och allmänheten, säger Christopher Kullenberg.

– De medborgare som deltar är ofta väldigt intresserade. Fågelskådare kan med sina kunskaper bidra till forskningen genom att kartlägga migrationsmönster hos fågelarter och på så sätt visa på klimatförändringarnas påverkan. Det krävs tusentals observationer från massor av platser på jorden för att skapa data som går att använda. Det vi kan se är också att relationen mellan forskare och allmänhet stärks, och många medborgare kan känna att de ger ett bidrag till forskningen.

I er undersökning går det se att medborgarforskning har blivit alltmer populärt, varför?

– Det går att se en kraftig ökning de senaste fem åren och det går att förklara med att medborgarforskning flyttat ut på internet där det går att skapa en logistik för observationer och att det går att dela forskningsdata med varandra. Det har alltså blivit mycket lättare att ta del av massobservationer. Sedan verkar det som om forskare insett möjligheten att sänka kostnaderna för observationer.

Ny teknik gör det även lättare att registrera observationer. En app i en smartphone gör det möjligt att rapportera in en fågelobservation, vilken sedan hamnar i en databas som blir tillgänglig för forskarna. Christopher Kullenberg tror även att en attitydförändring hos forskarna ligger bakom uppsvinget för medborgarforskning.

– Det finns ett ökat krav på att forskare ska nå ut till allmänheten, och det här är ett bra sätt att samverka med samhället utanför akademin. Forskningen blir mer samhällsrelevant då allmänheten bjuds in. Internationellt är detta väldigt populärt och jag tror att det kommer etableras även här.

Ett problem när Kullenberg och Kasperowski gjort sin kartläggning har varit att medborgarforskning kallas för många olika saker. Participatory science, crowd science, civic science har varit några begrepp som använt. På senare tid har dock citizen science blivit alltmer etablerat.

– Vi har även sett ett stort mörkertal då det inte alltid klargjorts att tidigare forskning byggt på medborgarobservationer, detta har helt enkelt inte tagits med i de vetenskapliga artiklarna. Det kanske kan förklaras med att man inom forskarvärlden sett det lite som ett problem att involvera allmänheten. Bilden har varit att det enbart ska vara den utbildade forskaren som kan bedriva forskning. Det är en inställning som håller på att försvinna.

Men faktum är att det sedan länge funnits en stark tradition av medborgarforskning. Christopher Kullenberg berättar att det redan i början av 1900-talet var vanligt att forskare förlitade sig på allmänhetens förmåga att observera och klassificera olika djur och växtarter.

Finns det områden där medborgarforskningen ännu inte tagit sig in?

– Humaniora har fantastiska möjligheter. Här har källmaterial de senaste åren gått igenom en enorm utveckling. Genom digitalisering skapas arkiv där vi drunknar i material. Internationellt går det att se hur sådant material läggs ut på internet och att allmänheten bjuds in för att hjälpa till att klassificera och katalogisera, säger Christopher Kullenberg.