Sedan år 2002 finns det ingen statlig instans med övergripande ansvar för livsmedelsförsörjning vid krissituationer i Sverige. Samtidigt ökar vår utsatthet eftersom den inhemska produktionen av livsmedel minskar. På 1980-talet var vi till 80 procent självförsörjande, nu har den siffran sjunkit till 40–60 procent beroende på livsmedel.

– Vi är mer sårbara nu än vid andra världskriget. Då var vi i stort sett självförsörjande i matproduktion, säger Sven Lindgren, förbundsordförande på Civilförsvarsförbundet.

Det finns inga matlager i Sverige. Det som finns är i stort sett de produkter man ser på hyllorna i livsmedelsbutikerna. Det skulle ta slut på en till två dagar vid en krissituation, enligt Sven Lindgren:

– De fyra stora kedjornas centrallager har mat som skulle räcka i tre till åtta dagar, beroende på vilken produkt vi pratar om. Totalt skulle vi klara oss tio till tolv dagar om transporterna inom landet fungerar som de ska. Om transportsystemet inte är intakt är det kortare tid. Noll till tio dagar, kan man säga.

Kommunerna har i uppdrag att garantera ett mål mat om dagen för utsatta grupper, till exempel skolbarn och personer inom äldrevården. I deras skafferier har de mat så det räcker i en till två dagar, berättar Sven Lindgren.

– Jag har varit på flera ställen och frågat hur de ska göra den tredje dagen. De ser alla förvånade ut. De flesta tar för givet att matleveranser ska fungera som vanligt vid en krissituation. Men det finns stora risker för att klimatrelaterade oväder slår ut transportmöjligheterna eller att en väpnad konflikt inom EU stoppar importen, och varannan tugga vi äter är importerad. Vi är beroende av omvärlden.

Varje enskild person har ett individuellt ansvar för att vara förberedd på att klara en krissituation, men förväntningarna på hur allmänheten skulle tackla en kris är låga. Det visar en enkätundersökning från förra året från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. De flesta beredskapsansvariga i kommuner, landsting och länsstyrelser bedömer att enskilda klarar sin självförsörjning i högst ett dygn. Då har man räknat med hushållets behov av vatten, mat, värme och information. Samtidigt visar en nyligen publicerad undersökning av MSB att allmänheten har en övertro på hur bra beredskapen är för en framtida livsmedelsbrist. Drygt 50 procent svarade i enkäten att de tror att Sveriges beredskap är tillräcklig för att hantera en livsmedelskris.

”De påpekanden från experter om Sveriges låga självförsörjningsgrad och sårbarheter i den starkt centraliserade distributionskedjan som gjorts under senare år tycks inte ha fått något mer markant genomslag i allmänhetens uppfattning i denna fråga”, konstateras i rapporten.

När Sven Lindgren pratar med politiker om den här frågan så skriker många: ”protektionism!”, säger han.

– Men det jag vill är att vi ska stimulera svensk produktion genom att kompensera bönderna för att kunna behålla den goda djurhållning och den miljövänliga produktion som vi har i Sverige och ändå kunna konkurrera på marknaden. Jag tycker att vi ska ställa högre krav internationellt, i alla fall ha samma villkor inom EU eftersom vi importerar 70 procent från EU-länder. Eller kompensera de svenska bönderna, säger han.

En stor svaghet vare sig maten produceras i Sverige eller inte är vårt beroende av bränsle. Om 50 procent av vår dieselförsörjning skulle slås ut skulle vi inte klara oss och eftersom all råolja som dieseln görs av importeras är det inte ett omöjligt scenario vid en framtida kris.

– Råoljan raffineras till diesel i Lysekil. Tekniskt sett skulle det räcka att släppa en enda bomb över fabriken i Lysekil för att slå ut Sverige. All jäst som produceras i Sverige produceras i Rotebro och ägs av ett norskt företag. Om det blir en situation med höjd beredskap så förfogar inte Sverige över tillgångarna, säger Sven Lindgren och fortsätter:

– Det pågår ett arbete för att ta fram en livsmedelsstrategi för att öka tillväxten i den svenska produktionen, men de tar inte sårbarheten i beaktande där. Jag har personligen pratat med näringsdepartementet och de tänker inte ta upp sårbarheten, säger han.

Anna Ryttberg är projektledare för livsmedelsstrategin på näringsdepartementet. Målet är att en färdig proposition ska kunna presenteras i april med konkreta förslag på hur Sverige bland annat kan öka sin livsmedelsproduktion i framtiden:

– Det är svårt att säga något om propositionen nu eftersom vi fortfarande håller på att färdigställa den och sedan ska den beredas inom regeringskansliet. Varje departement ska lägga sina förslag och det finns flera politiska viljor som ska styra.

Men klart är i alla fall att beredskapen för en framtida livsmedelskris har varit en viktig diskussion under arbetet med propositionen, berättar Anna Ryttberg.

– Frågan om beredskap har berörts vid flera tillfällen, att man ser det som viktigt med en civil beredskap och där kan livsmedelsstrategin spela roll. Bland annat har ju Civilförsvarsförbundet lyft den frågan. Men vad regeringen beslutar kan jag inte svara på nu.