Eftersom det var två år sedan vår senaste föreställning, började vi med tre intensiva repetitionsdagar på Dans- och Cirkushögskolan i Stockholm. Det blev verkligen ett kärt återseende. Det kändes som om det var alldeles nyligen som vi träffades - vi i ensemblen från Share Music Sweden, dansarna från Spinn, slagverkarna och vår koreograf Veera Suvalo Grimberg.

Framme i Moskva fick vi som behövde assistans vänta i ett eget rum på vidare färd. Eftersom jag hade min permobil, använde jag den på flygplatsen. När vi väl blev hämtade hade jag förvarnat mina assistenter om att det kunde bli en språngmarsch för att hinna med flyget till Kazan, och mycket riktigt, det blev det! När de skulle baxa på permobilen på rullbandet, visade det sig att den var för hög. Här tog jag min första språkliga hjälp av min rysktalande assistent som fick översätta mina instruktioner till flygplatsens personal om hur man lägger ryggstödet bakåt på permobilen, så att den skulle få plats. På grund av denna viktiga bagatell kom vi med flyget i sista stund.

När vi kom till Ryssland blev jag glatt överraskad över det vita som föll ner från himlen. Ja, jag erkänner att jag älskar snö och mer skulle det komma, visade det sig. När jag kom fram till stället där vi skulle framträda var det mörkt ute och hela teatern var upplyst och vackert utsmyckad med pärlor och paljetter.

Det är en fantastisk känsla att vara med i en föreställning där allt är möjligt, 13 personer på scenen, det är en känsla som är omöjlig att beskriva, det är bara så häftigt. Föreställningen ger så otroligt mycket. Varje gång blir jag lika glatt överraskad över att kunna göra någonting som visar att alla människor har en talang, samt lika värde oavsett förutsättningar och det tror jag är väldigt viktigt, speciellt i dagens samhälle.

I Hi-Hat Xpres finns inga gränser. På scenen finns bara möjligheter och publiken slungas med i historiens vingslag.

Utöver föreställningarna fick vi möjlighet att uppleva staden med guidade turer. Kazan är en miljonstad, som visade sig vara väldigt kulturell. Det var intressant att besöka stadens moské. När vi gick in välkomnades vi av äldre damer som såg till att täcka våra huvuden. Jag måste säga att jag blev imponerad över att de hade en ramp så att jag kunde ta mig in i moskén! Däremot var det svårt att komma till bönerummet. Medan gänget tittade in dit passade jag på att gå till turistshopen och införskaffa julklappar till barnen.

Sedan samlades vi runt en modell av moskén och då gick det upp för mig att den är väldigt stor, det är som en stad i staden. Samma eftermiddagen var det snöstorm, men det hindrade inte oss från att ta en promenad tillsammans med guiden innan vi styrde vår kosa mot hotellet. Större delen av gänget hoppade av i staden för ta sig en matbit eller shoppa.

dansare i Hi-Hat Xpres