Ibland uppstår det situationer – mellanrum, passager, parenteser – då klockan stannar på obestämd tid. Ett ögonblick fryser. Fångade i ett vakuum där tiden står stilla finns inget annat att göra än att gilla läget. Det är som att det någonstans på vägen mellan punkt a och punkt b finns en frizon – ni vet som i filmen I huvudet på John Malkovich där hissen stannar mellan våningsplanen och en parallell vardag utspelar sig samtidigt som vardagen går sin gilla gång på våning 7 och 8. Någonting i den stilen.

Sådana frizoner tycker jag känns mer och mer sällsynta då hjärnan ständigt utsätts för olika former av stimuli i form av direkt eller indirekt riktade budskap. I dag är det svårt att inte göra någonting. Framför allt är det svårt, nästintill omöjligt, att tillåta sig själv att ha tråkigt. Ändå minns jag det som att jag uppfostrades i tron att det är bra med tristess, i alla fall någon gång emellanåt. Mina klagomål över en händelsefattig vardag bemöttes oftast med ett svalt leende och en ointresserad gäspning från någon vuxen person. ”Jaså, har du tråkigt? Nå, men läs en bok då” löd svaret vanligtvis.

Än mer sällsynt än dessa trista mellanrum tycks det mig i dag vara att finna personer att ha tråkigt ihop med. Det är klart att det finns gott om tråkiga människor, men människor att ha tråkigt ihop med det är en annan sak. Jag tänker på de personer som man inte behöver göra någonting särskilt tillsammans med för att umgänget ska kännas meningsfullt. Notera att detta att ha tråkigt ihop med någon inte nödvändigtvis innebär en avsaknad av känslointryck. Tvärtom. Mångfaldiga kulturella skildringar vittnar om hur tristess har vävt människor samman, hur den har skapat ett vänskapligt band som växt sig starkt just på grund av den tid, de ord, den tystnad, det tvång att bära på eller den vilja att hjälpa och förstå den andra som arbetats in i relationen.

Jodå, det finns personer som det går bra att enbart andas ihop med. Det finns människor vars närhet inger en känsla av sinneslugn. Personer som man kan titta på utsikten tillsammans med, eller se solen gå upp och ner med. Någon att begrunda omvärlden och hjärtats takt tillsammans med. Långsamt eller snabbt eller oregelbundet vartefter stämningar, tankar och känslor skiftar.

Hittar du någon så håll hårt i den personen. Jag säger håll hårt i den som du kan vara dig själv med. Håll hårt i den som du kan spegla dig i. I den som ser dig, hör dig, känner dig. Håll hårt i den som du kan prata lätt med, skratta med, gråta med och hålla käften med. Njut av det lugn och den trygghet som finns att hämta i en sådan relation. Jag säger njut! För du har hittat ett mellanrum där klockan stannat på obestämd tid.

Genusvetare, jämlikhetsstrateg och fristående krönikör för GFT