Initiativen för att hjälpa alla de som med båt flyr över Medelhavet har de senaste veckorna exploderat. Många handlar om insamlingar av pengar eller kläder som skickas ner till grekiska öar eller lämnas på tågstationer runt om i Europa. Men andra försöker hjälpa tidigare än så.

Rami Tarablsi och Laila Tabbara tog initiativet till gruppen som numera heter ”Save refugees on their way to Europe!”, och de kontaktade Michaela Barck för att få hjälp med att få igång Facebook-gruppen på svenska. Syftet är att hjälpas åt att förmedla nödrop och information till kustbevakningen i olika länder, från de båtar människor flyr till Europa med.

– Det är en sådan kontrast, du sitter hemma och kollar på tv, och samtidigt försöker du hjälpa någon att inte drunkna. När du har bott i Sverige hela ditt liv går det inte att föreställa sig, säger Michaela Barck.

Idén kom från en liknande syrisk grupp, som får koordinater när något händer båtarna, eller som redan innan avfärden får information för att kunna följa båtarna längs den farliga vägen.

Det är Laila och Rami som tar emot informationen, oftast genom den syriska gruppen, men ibland också genom direktkontakt med någon som själv, eller vars anhörig, ska åka.

– Gruppen är väldigt känd i Syrien, och alla litar på den eftersom många skickar information och många räddningsaktioner har varit möjliga tack vare den. Jämfört med den är vi väldigt små, säger Rami Tarablsi.

– Många skickar information, men vi kan inte ta emot alla. Vi tar de viktigaste, men vi önskar att vi kunde ta fler, säger Laila Tabbara.

Att de bestämde sig för att starta en grupp även i Sverige berodde både på det stora behovet av hjälp, men också att de trodde att det kunde tillföra annat än den befintliga gruppen.

– Ibland svarar inte kustbevakningen på lokala nummer. När till exempel den turkiska och grekiska kustbevakningen ser europeiska nummer, särskilt från Sverige, reagerar de omedelbart, säger Rami Tarablsi.

När kontakten med båtarna har etablerats vill de också kunna följa dem tills de är i säkerhet, antingen genom direktkontakt med någon på båten, eller genom kustbevakningen som rapporterar hur det går.

Men de senaste dagarna har de fått höra berättas om annat än stora vågor och rädslan för att sjunka som skrämmer på vägen över Medelhavet. Både Laila och Rami berättar att de från flera håll har hört om attacker mot båtarna.

– Ingen vet exakt vilka de är, de gömmer sina ansikten. De hade vapen, stal båtens bränsle och i vissa fall pengar och stack sedan. Jag tror att det är för att skada båtarna, säger Rami Tarablsi.

– Och de slog människorna. Jag förstår inte varför, det är så konstigt, lägger Laila Tabbara till.

Parallellt pågår diskussionen om de som ofta kallas smugglare, de som står för båtarna och ofta för dyra pengar erbjuder människor en väg över Medelhavet. EU:s militära operation i Medelhavsområdet, kallad EUNAVFOR MED, beslutade förra veckan att trappa upp insatserna.

Nästa steg är direkta insatser ute på öppet havet, som bland annat innebär rätten att borda, genomsöka och omdirigera fartyg som misstänks användas för människosmuggling. Innan detta krävs dock först att man tar fram regler för insatserna, och att EU-ländernas ambassadörer ger klartecken.

De tre bakom den svenska räddningsgruppen tycker att synsättet på dem som kallas smugglare borde ändras, och tror inte att beslagtagande av båtarna är rätt väg att gå.

– Även om de tjänar mycket pengar på det, och det inte alltid är etiskt hur de gör det, är de de enda som gör något, säger Michaela Barck.

För gruppen handlar det inte bara om den omedelbara hjälpen, utan också om att hjälpa till att sätta fokus på vad som händer, både i Syrien och på vägen till Europa.

– Medelhavet är första steget, men det är inte det sista steget. Särskilt nu när vintern kommer förväntar vi oss att det kan bli värre, säger Rami Tarablsi.

Liksom för många av de senaste veckornas initiativ har det gått fort, och engagemanget har växt mer och snabbare än vad initiativtagarna räknat med.

– Jag känner mig så glad och stolt över gensvaret. Jag tror att många har sett vad som händer, och när de får chansen att hjälpa tar de den, säger Laila Tabbara.

Men det kräver också mycket jobb. Gruppen kräver minst tio personer som kan fungera som administratörer, för att någon ska finnas till hands för att lägga ut meddelanden stora delar av dygnet. Just nu jobbar de bland annat med att ta fram nya riktlinjer, att strukturera arbetet och fördela arbetsuppgifterna. Tanken är att fem till tio personer kan höra av sig till kustbevakningen per sms, och får någon kontakt på telefon så räcker det med en person. Det har blivit ett antal samtal, och när Laila Tabbara har ringt har de till och med känt igen hennes namn.

Även om det inte blir just de tre som driver gruppen vidare längre fram, hoppas de att den ska leva kvar, säger Michaela Barck.

– Om våra barn frågar vad vi gjorde, vad ska vi säga då? Kollade på tv och bråkade på twitter?