Den 25 september har den nya spelfilmen om Stonewallupploppen premiär. Händelserna vid Stonewall har en stark laddning inom hbtq-rörelsen och ofta refererar man till upploppen som starten den moderna priderörelsen. Stonewall inn i New York var en klubb dit många homosexuella, trans- och queerpersoner gick. Vid den här tiden, 1969, var trakasserierna, inte minst från stadens poliskår mycket brutala och det fanns fortfarande lagar som gav polisen rätt att gripa hbtq-personer. Razzior på klubbarna var vanliga och det var en sådan kväll som upproret startade.

Den nya filmen var tänkt att göra denna historia mer allmänt känd, men dess trailer följdes förra veckan av ett ramaskri från många aktivister. Stonewall, som regisserats av Roland Emmerich, har nämligen en vit man huvudrollen. Detta trots att upproret till stor del startades av rasifierade transkvinnor som fått nog av polisens eviga trakasserier. Två av dem var Sylvia Rivera och Marsha P Johnson, ofta nämnda som viktiga för att upploppen kunde hända.

Många har uttalat sig om den nya filmen. En kampanj om bojkott av filmen startat och samlar i skrivande stund mer än 23 000 underskrifter. På Roland Emmerich och manusförfattaren Jon Robin Baitz konton i sociala medier går debattens vågor höga och de har båda två önskat att människor ska se filmen innan de dömer den, försvarat sitt val av huvudkaraktär och försäkrat att trailern inte speglar den mångald som utmärker den färdiga filmen.

Dorna Behdadi är en av personerna i nätverket Intersectional people of color, IPOC, som bland annat arbetar med att belysa och kritisera vithetsnorm och rasism inom sociala och politiska rörelser. Hen har på avstånd följt debatten kring Stonewallfilmen.

– Det känns som att de här filmmakarna har gjort det som man alltid gör. De har satt den klassiska Hollywoodprotagonisten där, en vit, ganska hunkig cisman, som spelar bög i filmen. Nu har väldigt få sett hela filmen än, men det verkar ju som om personer som var väldigt framträdande i protesterna, som Marsha P Johnson och Sylvia Rivera, har blivit mer av bifigurer, säger hen.

Dorna Behdadi framhåller att Stonewall inn var ett hak dit många rasifierade transpersoner gick.

– Det är typiskt att en film som produceras i USA och väst, med all den rasism som finns, inte klarar av att sätta rasifierade och transpersoner i huvudrollerna, fastän det finns en gängse kollektiv uppfattning om att de var väldigt framträdande i upploppen.

Det finns en lång historia av osynliggörande av transpersoner och deras kamp. Inom hbtq-communityn går det fortfarande att se spänningar. Flera framhåller också att den staty och den plakett som finns vid platsen för upploppen i dag inte alls visar transpersonernas viktiga del i det som hände.

Kan det finnas en poäng med att låta huvudpersonen vara en vit man, om man vill hitta en publik som inte förut kände till Stonewall?

– Om man redan från början riktar sig till en vit, straight och cis publik skulle det kanske finnas det. Men det är ju precis det som är problemet. Huvudpersonen kunde ju ha varit en svart ungdom från landet, som kommer till New York och hittar sina vänner på Stonewall. Men det är ju alltid vita och cispersoner, framför allt män, som har huvudrollerna. De andra är ju alltid undantag, säger Dorna Behdadi.

Hur skulle du vilja att en film om Stonewall såg ut?

– Då tänker jag att man skulle sätta de här rasifierade transpersonerna och dragqueensen i förgrunden och låta dem driva historien. Man skulle lyfta fram att Stonewall hade främst rasifierade besökare och att det inte var ett vitt böghak i första hand.

– Men rasism, vithetsnorm och även cisnorm gör att det blir för mycket helt enkelt. Jag är inte ens säker på att de gjort en medveten analys av vilka som borde få vara huvudpersoner innan filmen gjordes. Men om man inte kan lyfta fram de personer som det faktiskt handlar om, då ska man inte göra en film där man påstår sig skildra en viktig historisk händelse, säger Dorna Behdadi.

För personer som har inflytande och makt inom film- och kulturbranschen finns det andra sätt att arbeta, om man vill bidra till den här kampen, tycker Dorna Behdadi.

– Man kan arbeta för att stödja andra initiativ, eller arbeta aktivt för att hjälpa fram dem som kan berätta inifrån. Den som har en position kan använda den på flera sätt, till exempel lämna en del av kontrollen ifrån sig, säger hen.

Den 25 september går alltså Stonewall upp på biograferna i USA. Då kommer många att upptäcka en historia som förut varit okänd för dem. Frågan är till vilket pris den historieskrivingen kommer att ske.

En cisperson är enligt RFSL:s definition någon vars juridiska kön, biologiska kön, könsidentitet och könsuttryck är linjärt, hänger ihop och alltid har hängt ihop enligt normen. Här någon som föds med manskropp och som både av sig själv och av samhället betraktas som man.