En av de senaste specialdomstolarna som bara utreder mord och våld riktat mot kvinnor finns i Sololá, huvudort i regionen med samma namn, cirka tre timmar väster om huvudstaden Guatemala City. Här arbetar i dag ett tjugotal personer.

– Vi har öppet och kan ta emot anmälningar dygnet runt och vi jobbar betydligt snabbare än ordinarie enheter, berättar Meri Hernández, ansvarig för psykologteamet på åklagarenheten.

– Det som tidigare kunde ta upp till två veckor från anmälan till inledande av eventuell förundersökning, en tid då bevis i form av till exempel kroppsskador kunde gå förlorad, tar nu runt fyra-fem timmar och är avklarad innan dagens slut.

Lagen om femincidio, mord på kvinnor, infördes i Guatemala år 2008, som en del av ett reformpaket som även innebar att särskilda domstolar och enheter inom bland annat åklagarmyndigheten infördes. I de nya domstolarna och på åklagarenheterna bedrivs ett integrerat arbete mellan å ena sidan rättsväsendet och å andra sidan psykolog, socialarbetare och polis. Allt för att öka andelen anmälningar av brott gällande våld mot kvinnor och för att följa upp att anmälningarna leder till åtal och att de skyldiga döms. När de första domstolarna med specialkompetens kring våld mot kvinnor slog upp portarna år 2010 blev Guatemala det första landet i världen att inrätta den typen av specialiserade domstolar. I dag finns totalt 26 sådana i elva städer i landet.

En särskild lag mot så kallade femincidio (en hopslagning av femi, kvinn-/kvinno, och homicidio, mord), föreslogs för första gången av den mexikanska feministikonen Marcela Lagarde, kongressledamot i Mexiko mellan åren 2003 och 2006. Mexiko blev det första landet att anta en särskild lag mot mord och våld riktat mot kvinnor och har sedan dess fått efterföljare i flera latinamerikanska länder.

I samband med lagens introduktion i Mexiko utvecklade Lagarde det nya begreppet femicidio till att omfatta en hel teori. För Marcela Lagarde var det viktigt att få våld mot kvinnor klassificerat som människorättsbrott. Hon ville förtydliga att det handlar om en uppsättning kränkningar mot mänskliga rättigheter, att det omfattar olika sorters brott mot kvinnor och att det i grunden är ett kvinnohat som ligger bakom. Hon menar också att staten spelat en nyckelroll för att det könsrelaterade våldet fortgår och reproduceras genom att låta straffriheten regera och att särskilda lagar och system mot femincidio därför är nödvändiga.

I Guatemala har lagen om femincidio inneburit att straffskalan höjts till mellan 5 och 12 års fängelse och innebär också bland annat att psykiskt våld för första gången ses som ett brott. Guatemala har också valt att gå ett steg längre med att införa särskilda domstolar och institutioner för att följa upp och utreda brotten. På enheterna följer personalen kvinnorna under hela rättsprocessen och letar upp kvinnor som lämnat in anmälan men sedan dragit sig undan. Anmälan faller under allmänt åtal och kan inte dras tillbaka.

Men mörkertalet för antalet anmälningar är fortfarande stort och det är långt ifrån alla anmälningar som leder till åtal.

– Åklagarmyndigheten får in runt 40 000 anmälningar om brott mot kvinnor om året och under de 13 första månaderna som de särskilda domstolarna arbetade tog de emot 1 560 fall. Och det är bara i sju procent av fallen som någon döms för brott, berättar Claudia Hernández, verkställande direktör för frivilligorganisationen Sobrevivientes, Överlevande, som var en av ett tjugotal organisationer som utformade lagförslaget.

Bakgrunden till det utbredda våldet mot kvinnor i Guatemala är komplex. Bland annat beror det på att Guatemala generellt är ett mycket våldshärjat land. Tillsammans med El Salvador och Honduras utgör Guatemala världens farligaste region. Här sker flest mord per capita och våldet är utbrett. År 2014 dödades 756 kvinnor i Guatemala, enligt människorättsorganisationen Grupo de Apoyo Mutuo, GAM. En tredjedel av morden är relaterade till gängbrottslighet, statligt våld och organiserad brottslighet och särskilt utsatta är de tiotusentals migranter som passerar genom regionen och rör sig i samma riktning som drogerna som transporteras genom landet mot USA.

Men en stark machokultur kombinerat med en svag statsmakt är en stor del till förklaringen, menar Mario Polanco, talesperson för GAM – två tredjedelar av morden på kvinnor begås av en närstående.

– Det råder extrem machokultur och det finns mycket våld på alla nivåer i samhället. I kombination med en svag statsmakt, som inte gör något för att på allvar försöka stoppa våldet, har resultatet för kvinnorna i många fall varit en katastrof.

Mario Polanco menar, precis som Marcela Lagarde, att staten har en nyckelroll i arbetet mot våldet mot kvinnor och det arbetet måste bedrivas juridiskt.

De som arbetar i de specialiserade rättsinstanserna är eniga kring att lagen ger ett starkt skydd för den enskilda kvinnan och vad gäller kvinnors mänskliga rättigheter i stort. De flesta experter menar också att lagen har en positiv inverkan och på sikt kan bidra till att ändra attityder i samhället. I lagen markeras att det inte finns utrymme för hänvisningar till kultur, religiösa seder eller traditioner som förmildrande omständigheter.

Men advokaten Lucia Xiloj vill vara försiktig med ett alltför entydigt hyllande av specialdomstolarna:

– De som arbetar i de här instanserna reflekterar samhället, vilket innebär att det är personer som inte är insatta i problematiken och förstår kontexten inom vilken morden och övergreppen sker utan bara dömer på rutin, säger hon.

– Det finns en risk att de för att skydda sig själva och jobbet dömer utan en vettig brottsundersökning och för att slentrianmässigt skydda kvinnan.

På så vis reproduceras samma stereotyper som råder ute i samhället. Det finns en risk i att rättegångarna och domarna kan komma att avfärdas som oseriösa, därför är det mycket viktigt att allt görs rätt från början.