ALUNDA Det fungerar bra när Martin får undervisning i en mindre grupp med speciallärare men när undervisningen är förlagd till helklass är det ofta omöjligt för Martin att koncentrera sig på vad läraren säger eller sitt eget arbete.

Martin har hört från lärarhåll att eleverna ska kunna klara sig själva i klassrummet när de går i sexan. Men för en person med funktionsnedsättningen ADD är fokus och koncentration nödvändigt för att kunna lära sig saker. Störande ljud eller prat försvårar all inlärning. Ålder saknar därför betydelse i sammanhanget.

– Vissa lektioner är det högljutt och vissa är det knäpptyst. Ibland går läraren ut ur klassrummet och då blir det oftast surrigt, förklarar Martin Ekman.

Till saken hör att klassrummet de arbetar i har tre väggar och en korridor alldeles utanför klassrummet där andra elever kan sitta och arbeta med datorer. De eleverna är långt ifrån tysta, menar Martin Ekman.

– De pratar ofta högt, menar Martin Ekman.

Martins föräldrar tycker att skolan borde sätta upp en skiljevägg mot korridoren så att det går att stänga igen en dörr till klassrummet. Men det anses vara en för dyr åtgärd och inget som skolledningen är beredd att ta till i första taget.

– Vi har inga egna pengar som kan användas till anpassning av lokaler på skolan. För att kunna göra det måste vi så fall vända oss till barn- och utbildningsförvaltningen som får ta pengar till det ur hela förvaltningens budget. I första hand görs egna insatser på skolan. Lärare kan styra så att eleverna i korridoren pratar tystare till exempel, säger Michael Greifeneder, rektor på Olandsskolan.

Martin har även svårt att komma ihåg muntliga instruktioner och information, vilket ställer större krav på lärarna att anpassa sin undervisning. Dessutom gör dyslexin att Martin har svårt att hinna anteckna vad läraren skriver ner eller säger. Martins föräldrar har efterlyst tangentbordsträning men det har ännu inte satts igång. Sammantaget innebär det att Martin har svårt att hänga med i undervisningen i många ämnen. Det fungerar bäst i matematik där han hänger med utan undervisning i egen grupp. I svenska och engelska går det hyfsat eftersom han har några lektioner förlagda till den så kallade Studion – ett mindre klassrum, där undervisningen sker i mindre grupper och med tillgång till speciallärare. Men det skulle kunna göras mer.

Även läxor är ett stort problem då många lärare delar ut dem i form av lösblad som Martin antingen glömmer att ta med hem eller plocka upp ur ryggsäcken. Han skulle behöva ett sms eller ett mejl som påminner honom om vilka läxor som han fått och när de ska lämnas in. Men Olandsskolan är inte där ännu i praktiken trots att det sker en snabb digitalisering i omvärlden.

– Vi ser inte vilka läxor Martin har och när det är prov. Martin kommer inte ihåg det själv. De kunde inte ens hjälpa honom med maten. Vi har ett barn som inte äter ordentligt i skolan och han har därför rätt till önskekost men han behöver ha stöd för att välja rätt sorts mat. Han behöver ha hjälp av kökspersonalen. Han blir för trött om han inte äter, säger Marie Grampe.

Hon upplever själv att hon har fått tjata under hela läsåret för att få saker att hända på skolan. En känsla av att arbeta i konstant motvind. Marie Grampe tror att det kan handla om attityder bland enskilda lärare, gamla strukturer, konservatism eller helt enkelt oförmåga att se hela bilden av sonens behov för att han ska kunna fullfölja årskurs sex på lika villkor som andra barn. Men elevhälsan är inblandad i Martins fall.

– Vi på elevhälsan gör en individuell bedömning av behoven hos den enskilde. ADD är ett brett spektrum, förklarar Monica Våhlin, specialpedagog och knuten till på elevhälsan på Olandsskolan.

Michael Greifeneder kommer tillbaka till att det är skolans ansvar – i första hand lärarnas – att se till studiesituationen förbättras för Martin Ekman.

Greifeneder har av sekretesskäl svårt att uttala sig i ett enskilt ärende men menar att det görs insatser för att underlätta situationen. Men att det tar tid är det ingen tvekan om, Martin har fått flera F-varningar, det vill säga varningar om att han riskerar lägsta betyg, i flera ämnen. Kan tyckas onödigt då det tydligt framgår att Martin är en intelligent kille som har lätt för matematik men svårt med att läsa samt begränsad koncentrationsförmåga och uthållighet. Som många andra barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är han lättstörd. Martin har tillåtelse att lyssna på musik i hörlurar under vissa lektioner för att kunna koncentrera sig bättre. För vissa fungerar det bättre med musik eftersom det dämpar buller och prat. Men han kan inte ha hörlurarna på sig under genomgångar när han behöver lyssna på läraren.

– En eventuell omplacering, utökad undervisning i Studion eller Grottan är exempel på vad Olandsskolan själva kan göra för att underlätta, sammanfattar Michael Greifeneder.

Greifeneder tillägger att han har koll på situationen. Lärarna är väl medvetna om Martins Ekmans behov, säger han.

– Och klassrummet är godkänt som undervisningslokal.

Samtidigt finns i dag ingen speciell instans som varken godkänner klassrum eller formulerar fysiska kriterier för barn med speciella behov. Det är upp till skolan att se till att undervisningen fungerar för alla – även barn med funktionsnedsättningar. Skolan är skyldig enligt skollagen att se till det.

Tidningen hoppas kunna följa fallet framöver och återkomma med uppföljningar.