Franquin är skaparen av klassiska serier som Gaston, Spirou och Marsupilami. Han är kort sagt en av seriehistoriens allra största namn. Något mindre känt är hans arbete med Svarta idéer, där han kunde ta ut svängarna och publicera en hård, dystopisk satir.

Nu ger Cobolt förlag ut den kompletta samligen av Svarta idéer, tecknade mellan 1977 och 1983. Två tredjedelar av dem har tidigare publicerats på svenska av Studio Epix, men en stor del möter alltså en svensk publik för första gången i samlad form.

Det är en hisnande läsning både i form och uppslag. Franquin arbetar med svarta siluetter och mycket rörelse i bilderna. Annars koncentreras motiven ofta till det mest centrala i handlingen, utan komplexa bakgrundsmiljöer.

De teman som Franquin berör är delvis tidstypiska. Här finns flera starka serier som avslöjar dödsstraffets meningslöshet. I Frankrike avrättades den sista människan 1977 med hjälp av giljotin. 1981 avskaffades dödstraffet i landet och det är en debatt där Franquin uppenbarligen var närvarande.

Andra teman är militarism och miljöförstöring och dessutom återfinns här flera djurrättsligt färgade serier. Inte minst tar Franquin vällustigt livet av en rad jägare genom att på olika finurliga sätt utsätta dem för det som de själva gör mot djuren. Han tar oss också med på ett besök i en kycklingfabrik där ingenjören råkar sugas in i produktionsprocessen och komma ut som en konservburk.

Hela tiden är det väldigt roligt, oftast med klockrena poänger. Men det går inte att värja sig mot den tydliga svarta ton som både ligger underförstått i bilderna och ibland helt öppet. Den absurda värld som Franquins karaktärer befolkar är på väg att dö, och inte sällan skildrar han en känsla av maktlöshet och hopplöshet, både inför samhällstillståndet och för den personliga delen.

Den sista episoden av Svarta idéer blir till ett slags testamente över samlingen, när en hurtig man ropar ”Kom igen nu! Alla som gillar mig... Häng med!”. Bara för att sedan vandra ensam ut över nejden med en gam tålmodigt svävande över sitt huvud. När han tecknade den hade Franquin själv kämpat med återkommande depressioner en längre tid.

Trots att det gått 35 år sedan Svarta idéer publicerades är det fortfarande mycket som är sig likt. Vi brottas i de flesta fall med samma absurda hyckleri och hot mot samhället, även om just dödsstraffet nästan helt har avskaffats i Europa numera.