An-My Lê och hennes familj flydde Vietnam 1975, och kom till USA som politisk flykting. Först tjugo år senare, när relationerna mellan länderna normaliserats, kunde An-My Lê återbesöka sitt hemland. Under fyra år reste hon runt och fotograferade i Saigon och på landsbygden. Fotografier från denna resa blev serien Viêt Nam, som ingår i An-My Lês separatutställning som visas på Hasselblad center i Göteborg.

Hennes bilder från hemlandet är fridfulla och vackra. Landskapet visar tydliga spår efter kriget, och med ett symboliskt bildspråk förstärks kopplingarna till kriget. I ett laddat foto från Ho-Chi Minh har den långa exponeringstiden gjort att fåglarna på himlen förvandlats till hotfulla skuggor, som för tankarna till stridsplan.

Ett kännetecknande drag i An-My Lês konstnärskap är att hon upprätthåller ett avstånd till det som hon fotograferar, en distans som skapar ett märkligt lugn, vilket kan kännas paradoxalt då det återkommande temat i hennes arbeten är konflikter och våld.

Serien Small wars handlar mer konkret om Vietnamkriget och hur representationer av det har påverkat oss. Under fyra somrar dokumenterar An-My Lê personer som återuppför Vietnamkriget i skogarna i North Carolina.

Det tidigare dokumentära greppet har här fördjupats genom att An-My Lê arbetar med flera betydelsenivåer. Bilderna är tagna i ett manér som är hämtat från reportagefotografi, och intrycket är vid första anblicken realistiskt. Tittar man mer noga ser man att krigsscenerna utspelas mot en fond bestående av granskog istället för vietnamesisk regnskog.

An-My Lês ”krigsskådespel” i Small wars är konceptuellt utmanande och stimulerar tankar kring hur krig skildras och dramatiseras i bland annat nyhetsrapporteringar.

Viêt Nam och Small wars handlar om det förflutna, medan An-My Lês senare serier 29 palms och Events ashore handlar om nuet och om framtiden.

Filminstallationen 29 palms är en diptyk där An-My Lê förenar ett personligt och närgången skildring av soldater som förbereder sig för strid, och avståndsskildringar av truppförflyttningar. De olika perspektiven smälter samman och skapar en effektiv bild av människans utsatta roll i det militära maskineriet.

Under nio år reste An-My Lê världen över med den amerikanska flottan i arbetet med den stora serien Events ashore. Exempelvis skildrar hon vaktposter vid oljeterminaler i Persiska viken under Irakkriget, soldater som deltar i humanitära uppdrag i Haiti efter jordbävningen där 2010.

Trots att bilderna är tagna i en aktionfylld miljö präglas de av ett lugn. Men lugnet som präglar hennes arbeten är förrädiskt. Bakom den lugna ytan döljer sig något mer komplicerat och ambivalent.

An-My Lê undviker oftast närbilder på personer för att istället fokusera på att skapa överblickande kompositioner, vilket stärker min uppfattning om att hon vill undvika att bli personlig och istället placera in människorna i ett större skeende, som delar i ett komplext maskineri.

Givetvis är det svårt att undvika en biografisk läsning av An-My Lês bilder. För hennes del har USA:s utrikespolitik påverkat och styrt hela hennes liv.

I ett foto, som visar hur den amerikanska flottan anländer till Vietnam för ett första utbytesbesök sedan kriget, känns det som att An-My Lê fångar upp de trådar som hon började nysta i redan i debutserien Viêt Nam. Här återvänder den krigsmakt som räddade henne undan kriget, men det är också en makt som bombade hennes hemland sönder och samman. Frågan som An-My Lê ställer är hur ska man förhålla sig till USA som global världsmakt, som frälsare eller förövare?