Recension


Konst/litteratur
Silo. Dokumentation av Carolina Falkholts konstprojekt Graffiti Mariestad Red. Andreas Hagström Förlag Tangent

  • En 45 000 kvadratmeter stor silo täcktes med graffiti i Mariestad. En ny bok dokumenterar projektet som visar hur offentlig konst kan ge ringar på vattnet.
  • Konstnären Carolina Falkholt.
Fria Tidningen

Graffitin satte Mariestad på kartan

Graffiti kan gynna inte bara konstnärliga och mänskliga värden utan kan också fungera jobbskapande. Tobias Magnusson läser nya boken Silo.

De senaste åren har det hänt mycket kring konstnären Carolina Falkholt. Framför allt har det stormat kring hennes offentliga utsmyckningar. I Nyköping, där uppdraget var att utföra en väggmålning till en högstadieskola, togs beslut om att bygga en vägg över Carolina Falkholts målning av en stiliserad vagina, eftersom den ansågs förargelseväckande.

Men Nyköpings kommundirektör, som tog beslut om censuren, får nog finna sig i att stöta på Falkholts konst även framöver. Hon är nämligen en av tolv gatukonstnärer bakom affischerna till Ikeas stora konstkollektion som lanseras till våren.

För fyra år sedan var Falkholt delaktig i ett projekt som uppmärksammades långt utanför Sveriges gränser. Själv anser hon att ”Graffiti Mariestad” innebar en vändpunkt i konstnärskapet och att det bidrog med ny inspiration till att vidareutveckla hennes uttryck.

När den 35 meter höga spannmålssilon skulle rivas fick en av stadens gallerister, Björn Nordén, idén att upplåta silons väggar till graffitimålare. Carolina Falkholt sattes som projektledare för att sätta färg på de 45 000 kvadratmetrarna.

Förutom att projektet engagerade hundratals graffitimålare skapade det ringar på vattnet; bland annat satsade kommunen resurser som ledde till att ett antal arbetssökande fick arbete under projektets gång. Utrymmena i silon användes också för en mängd workshops med konstnärlig inriktning.

Det är således lätt att se de positiva effekterna av projektet, men för många ansågs det subversivt och upprörande att kommunen uppmuntrade graffiti.

Som Falkholt skriver i förordet till projektboken Silo är graffiti en laddad företeelse och i många kommuner, exempelvis Göteborg och inte minst Stockholm, fram tills nyligen, finns en uttalad nolltolerans. Som en motpol lyftes lilla Mariestad fram som en progressiv röst som istället använder graffiti som ett sätt att marknadsföra staden. Projektet omnämndes till och med av CNN som ett av världens största graffitiprojekt.

I boken dokumenteras projektet utförligt genom många foton samt i texter som beskriver projektet ur olika perspektiv. Exempelvis lyfter redaktören Andreas Hagström upp den omvandling Mariestad står inför och hur silobyggnaden blir en symbol för omstruktureringen.

Frilansjournalisten Kolbjörn Guwallius skriver om samhällets ambivalens kring graffiti och hur olika städer löst ”problemet”. Om man sneglar bortom storstädernas panikartade reaktioner så upplevs mindre städer som mer tillåtande. För Mariestads del skapade graffitisatsningen flera positiva effekter; bland annat uppskattas marknadsföringsvärdet till över fem miljoner kronor. Men än viktigare, påpekar Guwallius, är att en fördjupad diskussion om konstens värde måste föras; de humanistiska värden som konsten bidrar med väger tyngre än de ekonomiska.

Dokumentationen som Falkholt presenterar med denna bok visar hur konst kan fungera som katalysator när den får verka i våra offentliga rum. De positiva effekterna i denna satsning kanske kan få fler att följa efter och våga släppa konsten fri – vem vet vad som händer då?

Fakta: 

Carolina Falkholt

• Konstnär och graffitimålare, född 1977 i Göteborg. Känd även under namnen Blue och Grafitta. Var mycket i hetluften förra året efter att ha målat en färggrann snippa på en högstadieskola i Nyköping.

• Har tidigare porträtterats i böcker som Graffiti woman, Broken windows: Graffiti NYC, Playground Sweden och Sätta färg på staden.

• Aktuell med boken Silo och utställningen Sociation på Kristinehamns konstmuseum (28 februari–12 april).

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Upprorisk konst tämjs av Konsthallen

Recension

Kill the poor eat the rich är en utställning som slår hårt, men som ändå inte riktigt berör GFT:s recensent Tobias Magnusson

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu