Bakom utställningen Sketch freedom expo står den iransk-franska tecknaren Kianoush Ramezani, som kände flera av offren på tidningen Charlie Hebdo.

– Samma dag som attentatet var jag så arg och besviken. Du kan tänka dig hur det är att vara en tecknare i exil som kommer till ett fritt land och så händer denna tragedi inte långt från där jag bor, säger tecknaren Kianoush Ramezani, som bor och arbetar i Paris, i en intervju i Sveriges Radio.

I utställningen i Göteborg deltar en rad internationellt uppmärksammade tecknare.

Från svenskt håll deltar Riber Hansson, som under signaturen Riber bidrar med material till bland andra Svenska Dagbladet och Sydsvenskan.

– Att medverka i en utställning om yttrandefrihet känns alltid angeläget för en tecknare, och nu i dagarna efter Charlie Hebdomassakern känns det viktigare än någonsin. Att tecknarna som bidrar till Sketch Freedom kommer från flera olika länder bidrar dessutom till att utställningen får en prägel av internationell manifestation.

Vad är din reaktion på attentatet på Charlie Hebdo?

– Efter den första känslan av overklighet och bestörtning blev reaktionen sorg, vrede, avsky. Och förtvivlan över att det fortfarande finns så många som i sin grymma enfald försöker döda musiken de ogillar genom att skjuta pianisten. Jag blev väldigt tagen av att se de enorma, värdiga manifestationerna i Frankrike och rörd av att så många människor slöt upp bakom tidningens drabbade medarbetare. Det kändes också stort att kunna få delta i solidariteten med kollegerna i manifestationen på Sergels torg i Stockholm

Har händelsen fått dig att funderat över vad du kan publicera?

– Av en av mina tecknaridoler, Sokol, har jag lärt att det inte är nödvändigt att provocera eller roa för att göra bilden stark, men istället hitta den metafor som mest poängfullt skildrar mitt tema. Om teckningen dessutom blir rolig eller väcker förargelse har jag förstås inget emot det.

Att förutspå reaktioner över en bild är egentligen omöjligt, säger Riber Hansson.

– Min erfarenhet är att betraktaren inte tolkar bilden, utifrån mina intentioner med den, utan utifrån sina egna erfarenheter. En teckning är ju bara ett ganska oskyldigt stycke papper med några streck och lite färg på, tills det hamnar hos en mottagare, en betraktare som tolkar den. Det är den uttolkaren som apterar den eventuella sprängkraften i bilden. En sprängkraft som tycks stå i proportion till mottagarens önskan av att censurera bilden.

Jyllandspostens publicering av Profetenkarikatyrerna var en tidigare händelse som fick Riber Hansson att fundera över yttrandefriheten.

– Jag håller med dem som anser att det är omöjlig att ha gränser för den så länge vi vill ha demokrati. Demokrati är i grunden yttrandefrihet. Händelserna i Paris har inte ändrat min uppfattning.