Gôrskôj har premiär för 2015 års revy Vilse i valfriheten den 5 januari. Den knyter an till både supervalåret och andra val i vardagen.

– Folk har inte möjlighet att göra val på en del ställen i världen, samtidigt som vi klagar över alla val som fonder och pension, säger Per Jakobsson.

Det låter allvarligt?

– Ja, samtidigt som man har humorn vill vi ha allvaret också. Om vi blandar hoppas vi att det blir väldigt bra. Det kan vara roligt för en stund men vi hoppas att folk tänker efter också.

Per Jakobsson tror att just balansen mellan allvar och skämt är ett av skälen till att nyårsrevyer är så populära, i kombination med hög igenkänningsfaktor.

– Folk vet att de kommer att känna igen sig. Nyårsrevy har en lång tradition här i staden och det finns mycket kultur i Karlskoga över huvud taget. Körer, orkestrar, professionell teater och amatörer. Vi fick ett pris för några år sedan som en av Sveriges mest kulturella städer.

Kommunen förser revyföreningen med både lokal och bidrag.

– Kommunen tycker att det är roligt även om vi driver med dem lite. Men det beror på vad de gör...

Själv har Per Jakobsson varit med i föreningen i 19 år, men det är inte så mycket som har förändrats på den tiden, säger han.

– Det är mycket tradition. Man kan inte ändra för mycket, då kommer inte publiken att känna igen sig.

En sak som Gôrskôj medvetet har försökt att modernisera, för att locka en yngre publik, är dock musiken. De väljer gärna aktuella låtar som de sedan skriver egna texter till. Han tycker också att revyn innehåller allt färre skämt om sex och sprit.

– Ett ämne som har blivit mer och mer aktuellt är att alla har lika värde. På revy-SM i somras hade många det ämnet och vi har haft med det i något nummer i varje revy de senaste åren.

Internationell konstform med gamla anor

Nyårsrevyn har en lång historia i Sverige och Europa med influenser från kabaré och buskis. En stark lokal anknytning är en viktig faktor i revyernas fortsatta popularitet.

Den traditionella svenska nyårsrevyn är en blandning mellan sketcher, sång och musik kring vad som hänt under året. Den har ofta en stark lokal anknytning som delvis flyter ihop med buskisen, berättar Olle Sjögren, tidigare professor i filmvetenskap vid Göteborgs universitet och författare till kapitlet Revy och buskis i boken Ny svensk teaterhistoria.

– Teater är mer av en helhet och en fiktion på ett annat sätt medan nummerrevyn bryter fiktionen och växlar mellan olika nummer. Storstadens tempo drev behovet av omväxling. Buskisen är lite av en motrörelse. Man tar det lite lugnare och bygger en social gemenskap utan storstadsjäkt och innefolk.

Stefan och Krister i Falkenberg är troligen det mest kända exemplet på klassisk buskis.

– Ordet buskis kommer ifrån buskarna, att det spelades på enklare ställen som friluftsteatrar. Sedan blev det en stil med en del kopplingar till aktuell politik men oftare mer lantlig, gemytlig humor med mycket improvisation.

Revyn har förnyats ständigt och gått igenom olika faser. Olle Sjögren lyfter bland annat fram Crazyrevyn med Povel Ramel och Knäppupp på 1950- och 1960-talen. En annan guldålder stod revykungen Karl Gerhard för på 1930-talet. Han låg längre ifrån den folkliga buskisen och närmare revyns mer sofistikerade och europeiska grunder.

– Revy är en internationell konstform som kommer från moderna städer i Europa.

Redan i 1800-talets Frankrike skapades revyns blandning av erotik och humor. Ordet revy kommer ifrån de franska orden revoir och revue, som syftar på både över- och återblick.

– Det var egentligen en militär term där man ställde upp människor på rad för att få överblick över formationen. På scen blev det dansande flickor på rad med nästan militär precision, fast mer sensuellt och underhållande, säger Olle Sjögren.

Revyn finns fortfarande kvar även i andra länder, inte minst i Tyskland.

– Internationellt lever det oftare under begreppet kabaré, lite mer sofistikerat och mindre folkligt. Det är också ofta mer politiskt, man skämtar inte bara om en orts skandaler utan har också en politisk grundsyn.

Olle Sjögren tror att det är den svenska nyårsrevyns lokala prägel som gör att den är vanligast utanför storstäderna.

– I större städer är det kanske en del av staden som har en lokal revy, men den uppfattas inte som hela stadens. Den lokala betoningen på mindre orter finns sällan i större städer, där revyn drunknar i andra aktiviteter.

Och det är just den lokala anknytningen som gör revyerna så populära, menar han.

– Det är en gemenskapsform. Publiken i större städer har delats upp i olika referenssfärer där man inte kan förutsätta att alla känner till samma saker. I en liten stad blir det en mer socialt homogen gemenskap där många också känner varandra på ett annat sätt.