Kapitalismen bromsar teknikutvecklingen
Om fler uppfinningar var allmänningar hade vi kunnat bo i rymden nu – med hela strumpbyxor dessutom, skriver ekonomhistorikern Linn Spross.
Vänstern, i bred bemärkelse, är behäftad med teknikfientlighet. Med röster som moralistiskt mässar om att minska på den individuella konsumtionen och att människor behöver annat än prylar. Jag minns hur en av mina klasskamrater i ettan på gymnasiet upprört ropade att "Linn vill att alla ska gå runt i gråa sockar och bo i grottor". Det var under ett föredrag jag höll om socialism.
Kapitalism, däremot – det är uppfinnarnas era och system. Allt började med ångmanskiner och spinnmaskiner. Massproduktion! Fabriker! Folk slapp vara bundna till att odla sina rovor i någon lerig åker för att klara försörjningen och kunde i stället få sig ett jobb hos gode herr fabriksägaren.
Annons
Utan kapitalism, inga Iphones eller datorer. Utan kapitalism, inget Spotify eller öl från mikrobryggerier. Inget av allt det där vi inte kan tänka oss att leva utan. Tappra själar hävdar att vi måste ändra vårt levnadssätt innan det är försent. Folk måste skärpa sig, sluta köpa, kanske kan konceptet köpa ingenting-dagen utsträckas till en hel vecka?
Det talas mindre om huruvida en behovsbaserad teknologisk utveckling kunde ge oss bättre och roligare teknik. Att kapitalismen tvärtom har stått i vägen för utvecklingen, helt enkelt stoppat vissa innovationer från att användas.
Ett exempel som ligger mig särskilt varmt om hjärtat är nylonstrumpbyxor. Alla som bär dessa tingestar vet att de är lika ömtåliga som glas och bör bäras lika försiktigt som ens sista droppe vatten. En plötslig rörelse och de går sönder.
Nylon är i själva verket ett mycket starkt material. I strumpbyxornas begynnelse beskrevs de som så slitstarka att de kunde dras mellan två hästar och ändå hålla ihop. Men då skulle de hålla hela livet också. Inte mycket till marknad om det skulle räcka med att köpa ett par som håller livet ut.
Likadant med glödlampor. Det kallas för planerat åldrande. Man gör medvetet saker sämre för att de ska gå sönder och folk ska behöva köpa nytt. Det är så ineffektivt att jag blir rasande.
Ett annat exempel är Teslatornen. Tesla uppfann ett torn som kunde skicka energi och telekomsignaler trådlöst (teoretiskt sett på samma våglängd). Detta var 1902. Det gick ju inte att mäta vem som använde elen, och då kunde man inte heller ta betalt. Projektet lades ner, finansiären drog sig ur.
Elförsörjning hade kunnat fungera som en allmänning, fritt för var och en att använda hur mycket eller lite den vill. Men teknikutveckling är bundet till äganderätt och profit, det måste gå att sälja tekniken som en vara. Det är en klar begränsning. Den är även bunden till upphovsrätt och ägandet av patent. Ofta för att hindra andra företag från att utveckla liknande teknologi.
Om vi hade sluppit detta hade vi kunnat slå våra huvuden ihop och kunnat driva på den tekniska utvecklingen snabbare.
Hade vi haft kommunism nu hade vi kunnat ladda mobilerna samtidigt som vi pratade i dem. Hade vi haft kommunism hade vi kunnat bo i rymden. Så bort med denna teknikfientliga och obsoleta kapitalism. Den är så gammalmodig och trist och vill att alla ska ha trista Iphones och bo på jorden.
Med trasiga strumpbyxor, dessutom.
Linn Spross är doktorand i ekonomisk historia och författare till romanen Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet (W&W, 2013).