Det är de mest omfattande studentprotesterna sedan massakern vid Tlatelolco 1968, då åtminstone 200 personer dödades vid Tlateoloco plaza i Mexiko City, som just nu pågår i Mexiko. Ett nytt svart datum, kopplat till en annan plats, står för bakgrunden: Ayotzinapa. De 43 försvunna studenterna har blivit symbolen för en ny folkrörelse.

– Ayotzinapa är bara toppen av isberget, säger Lola Baron, själv anhörig till ett av landets många våldsoffer, på ett planeringsmöte för organiserandet av protesterna som pågår under oktober.

– Det är en nationell kris med tiotusentals försvunna.

Lite drygt en månad tidigare har den mexikanska fredsrörelsen, Movimiento Por la Paz con Justicia y Dignidad (MPJD), Rörelsen för fred med rättvisa och värdighet, en organisation för anhöriga till våldsoffer, samlats till ett internt planeringsmöte i solidaritetshuset på gatan i Mexiko City. Tre studenter från en landsortskola i delstaten Guerrero har kommit för att berätta om de nu ökända händelserna natten till den 27 september då sex personer sköts till döds och 43 studenter försvann efter att ha blivit attackerade av polisen i delstaten Guerreros huvudstad Iguala. De hade tagit sig dit för att samla in pengar för sina studier och för att kunna ta sig till de årliga studentprotesterna den andra oktober, i åminnelse av en studentmassaker 1968 vid Tlatelolco i huvudstaden.

David Ramirez, Alvaro Jimenez och Omar García från landsbygdsskolan Raúl Isidrio Burgos i Ayotzinapa berättar att studenterna på skolan är fattiga och stundtals får anordna insamlingsprojekt för att ha råd med skolmaterial och kunna fortsätta studera. En stor grupp studenter hade rest till Iguala för att detta syfte, när de på hemvägen stötte på en polisavspärrning:

– Vi gav oss ut för att protestera och skottlossning utbröt, berättar de.

Polisen var utkommenderad av den lokala borgmästaren i Iguala, José Luis Abarca, då han oroade sig för att studenterna skulle störa det tal hans fru skulle hålla. Tre studenter, två ungdomar tillhörande ett fotbollslag samt ytterligare en civil person som förväxlades med studenterna dödades på platsen. Ett par studenter lyckades fly, bland dem Omar, David och Alvaro och så är det de 43, som sedan dess har varit spårlöst försvunna.

– Det var den lokala polisen i Iguala som besköt oss och sedan kallade de till sig tungt beväpnade män i civila kläder från Guerreros Unidos tror vi, säger David och syftar på stadens kriminella nätverk.

– Det har gått fyra dagar sedan våra vänner försvann, fortsätter Alvaro. I Guerrero pågår ett smutsigt krig – flera rättighetskämpar har mördats de senaste åren.

Efter studenternas omskakande vittnesmål följer en diskussion om vad fredsrörelsen kan göra och hur den ska bemöta krisen. Pietro Ameglio, som under oktober ska motta ett fredspris i Washington D.C för sin långa kamp för fred, höjer rösten:

– Vi behöver mer konkreta aktioner, inte symboliska ljus-manifestationer. Myndigheterna kallar oss för provokatörer, de har glömt att utan den sociala protesten finns ingen demokrati. Mexiko har en enorm lokal motståndskraft men för lite nationell. Vi behöver direktaktioner, blockader, uppmanar han.

Det som skedde studenterna från Ayotzinapa går snart som en löpeld över världen och får hela det mexikanska samhället att skälva och Pietro Ameglio får delvis sin vädjan uppfylld. Både symboliska och mer direkta aktioner präglar landet de kommande veckorna. Varje onsdag i oktober månad hålls enorma gatumanifestationer runt om i Mexiko och i huvudstaden marcherar upp till 80 000 i ”tysta marscher” och fackeltåg, samtidigt som flygplatsen i Acapulco, en rad vägar och bussar i flera städer blockeras samt myndighetsbyggnader i delstaten Guerrero tas över. Studenter på de stora offentliga universiteten som Universidad Nacional Autonoma de México (UNAM) håller strejker, anordnar konferenser och fattar beslut genom studentmöten om vad för aktioner som ska tas. I UNAM ockuperas en rad fakulteter och kontinuerliga vägblockader iscensätts av studenterna. Något nytt tar form i kölvattnet av händelserna den 26 september: nya civilsamhälleliga samarbeten och idén om att en radikal förändring krävs har slagit rot hos folket. Inom folkrörelserna kopplas våldet i landet till regeringens strukturer och ett korrupt valsystem som inte representerar folkviljan, utan kidnappats av den kriminella, politiska och ekonomiska eliten som delar intresset av att hålla majoriteten utanför. Det ropas på presidentens avgång. Samhällskontraktet är på väg att omförhandlas i grunden.

I delstaten Michoacán, i landets västra delar, har så kallade auto defensas, beväpnade medborgargarden, bildats de senaste åren av lokalbefolkningen för att skydda folket mot knarkkarteller och korrupta poliser. Efter studenternas försvinnande fick även Guerrero se skapandet av ”policías comunitarias” då befolkningen organiserade egna polisförband. En sådan strävan efter autonomi från den mexikanska staten får alltmer legitimitet.

Javier Sicilia, poet, grundade MPJD 2011 då hans son sköts till döds på öppen gata. Han menar att Mexiko nu befinner sig i ett revolutionärt tillstånd.

– Folk säger att det inte går att förändra institutionerna, men jag säger att vi måste. Det behövs en fundamental förändring i landet, av dess styrelseformer. Vi har politiska partier som inte representerar oss utan sina egna intressen eller de kriminellas. Vi befinner oss i ett revolutionärt tillstånd men vi kan genomföra en pacifistisk revolution, en förändring som är icke-våldslig, säger Javier Sicilia.

– Förändringen är inte enkel men om staten inte görs om i grunden söker vi andra alternativ, till exempel genom att ta upp vapen i fredlig anda, fortsätter han.

– Vi måste överväga alla alternativ för att förändra vår stat.