En bärande tanke i Man must dance är att förena människor över kulturella och etniska gränser genom dansen. En annan utgångspunkt för föreställningen är hur den samiska kulturen har förtryckts och förnekats. Den ansågs hednisk och farlig av både kyrkan och myndigheterna och det har varit dödsstraff på att till exempel jojka. Den sista personen som brändes på bål i Sverige straffades för att ha jojkat, år 1693. Förföljelsen och förbuden har gjort att mycket kunskap har gått förlorad.

Bakom projektet står Birgitta Stålnert, creative director, och koreografen och dansaren Ola Stinnerbom. Han är artistic director i Kompani Nomad vars mål är att förändra bilden av vad samisk kultur kan vara i stort och i synnerhet vad samisk dans skulle kunna vara.

Birgitta Stålnert berättar att ursprunget till föreställningen var svårigheten att hitta unga samiska dansare. Istället väcktes idén att leta dansare bland andra urfolk runt om i världen och ta in dem i föreställningen via länk.

– Ola Stinnerbom var den första som återupptäckte den samiska dansen. Jojk, trumma och dans har varit stommen i shamanistiska ritualer och vi försöker att återupprätta alla beståndsdelarna. Men man kan inte återskapa en dans som ingen vet hur den ser ut. Den rituella dansen var en extas och inte en koreografi, säger Birgitta Stålnert.

Ola Stinnerbom har dock inspirerats mycket av en av de få samiska ritualerna som finns beskrivna, nämligen björnritualen. Bland annat sprang deltagarna i flera dagar, ofta i cirklar, precis som renarna. Genom att upprepa rörelser och ibland låta dem gå i ultrarapid kan koreografin återskapa en transliknande stämning. I övrigt har Ola Stinnerbom en speciell koreografisk stil som återkommer i hans verk. Influenserna kommer ifrån allt från breakdance till nycirkus till den västskandinaviska folkdansen halling och mycket improviseras. I hans signaturkoreografi, som han kallar ”under röken-dans”, dansar han gärna lågt.

– Han ser kåtan som en symbol för det samiska och i den kan man inte stå upp och dansa, för då skyms man av röken från elden, förklarar Stålnert.

Musiken till Man must dance beskriver Stålnert som ömsom vemodig men ändå optimistisk och framåtblickande. Det kommer vara inslag med jojk. I föreställningen kommer det dessutom att visas bilder från hela Sápmi från öst till väst, särskilt på samiska kultplatser.

Sedan det första fröet såddes till föreställningen har två unga samiska dansare knutits till kompaniet, Minna Mannelqvist och Simon Viklund. De kommer att medverka i Man must dance tillsammans med koreografen samt den rutinerade dansaren Helene Karabuda.

Men de flesta av de medverkande dansarna är inte med på scen, utan via film eller länk. Det är allt från skolelever till danskompanier från Norge, Danmark, Finland, Grönland, Polen, Portugal och Nordamerika. Under projektåret kommer även en plattform att arbetas fram på webben med virtuella dansklasser och möjlighet för våra medverkande dansare att lägga ut sina egna dansfilmer.

Föreställningen kommer att turnera och förhoppningsvis kommer den även till Göteborg, berättar Birgitta Stålnert.