En period i mitt liv lyssnade jag på musik dygnet runt. Det fanns musik för alla tillfällen. Varje låt hade sitt uppdrag. Ville jag vara glad, ledsen, arg, peppad, dämpad? Det var bara att välja. Att lyssna på musik fick mig att hamna i en ”musikbubbla”. En musikbubbla där livet bara var ett stort leende. Men verkligheten hann ikapp mig.

Förut hade jag letat efter ny musik på datorn i timmar, och skapat housefester i öronen. Nu gick timmarna istället till att läsa nyheter och försöka förstå världen. Jag läste om svältkatastrofer, krig, orättvisor och fattigdom. Och om den senaste tekniska produkten och årets resmål. Stora kontraster, olika verkligheter, olika bubblor. Denna kontrast ledde till att musikbubblan inte längre var kul och jag tog en paus. En lång paus. Från att ha lyssnat på musik varje dag började jag lyssna på musik bara ibland. Det har hjälpt mig att förstå flera saker. I dag finns det inte längre någon bubbla att försvinna till. Vi har alla olika bubblor, olika ”skydd” från verkligheten. Den verklighet som sätter oss i situationer som vi inte alltid kan kontrollera. Den verklighet som ibland kan vara tuff. Vad man vill skyddas från ser olika ut. Vi människor är ju olika och reagerar på olika sätt.

Vi får hela tiden information om vad som händer i världen. Det är allt från krig och svält till Nobelpris och ny teknik. Det kan leda till att det blir många tankar, mycket att acceptera och mycket att försöka förstå. För att kunna ta in alla nyheter och allt som händer i livet behöver man ta en ”paus” från allt. En ”paus” för att försöka förstå allt som händer.

Det intressanta är att vi alla uppfattar saker olika. Vi har alla olika sätt att bearbeta saker, olika stora behov av en ”paus”. Min musikbubbla har tappat sin funktion. Förutom att mina öron har fått en paus har jag förstått att varje person uppfattar världen på sitt sätt. Vi är övertygade om att vårt sätt är det ”rätta” sättet. Och så länge vi är övertygade om det, kommer vi inte kunna förstå hur och varför andra inte tycker som vi gör. Ibland måste vi lämna vår bubbla och se världen med andras ögon. Bjuda in oss i deras bubbla, för att kunna förstå deras verklighet. Varför de gör som de gör.

Den möjligheten fick jag när min musikbubbla inte längre gav mig det ”skydd” jag hade förut. Den dagen min ”bubbla” spräcktes, började jag lära mig förstå min omgivning på riktigt.

Kärlek och fred,