Efter att lettiskan Iveta Grigule i torsdags lämnade den EU-skeptiska partigruppen Frihet och direktdemokrati i Europa, EFDD, har gruppledaren Nigel Farage febrilt letat efter en ersättare för att uppfylla kravet på representation i minst sju medlemsländer. Nu ser det ut som att hon ersätts av Jaroslaw Iwaszkiewicz, en av fyra ledamöter från det polska nationalistiska partiet Nya högerkongressen, KNP.

Partiets ledare Janusz Korwin-Mikkes första framträdande i parlamentet slutade med att mikrofonen stängdes av efter att han börjat svamla i rasistiska termer, något som senare straffades med en bot på 3 000 euro. Han har även sagt att socialdarwinism är bättre än demokrati och stödjer barnarbete men inte kvinnors rösträtt. Han vill bygga om kommissionen till en bordell och menar att man inte kan bevisa att Hitler kände till koncentrationslägren.

Jaroslaw Iwaszkiewicz har inte uttryckt sig i lika extrema termer men säger att aga stärker karaktären och att många kvinnor skulle må bra av lite misshandel. Han har också försvarat sin chefs uttalanden om Hitler och tycker själv att Tredje riket hade en bra skattepolitik.

Enligt EFDD blev Grigule ”tvingad” till avhoppet av parlamentets talman Martin Schulz. Annars skulle hon inte få bli ordförande för parlamentets delegation till Centralasien. En talesperson för Schulz förnekar dock händelseförloppet. Grigule skulle själv ha sökt upp talmannen för att meddela sitt avhopp.

Visserligen har kristdemokraterna, socialdemokraterna och liberalerna tidigare stoppat ledamöter från att få parlamentets ordförandepositioner. Men eftersom Grigule hoppade av före omröstningen gick hennes kandidatur igenom.

EFDD tillbringade helgen med att leta efter lämpliga ersättare, men det visade sig svårt att hitta några rumsrena sådana. Man provade med Die PARTEI:s ledamot Martin Sonneborn. Die PARTEI är ett skämtparti som gick till val under paroller som ”ja till EU! nej till EU!”, ”mot standardisering av europeiska penisar” och ”ja till krig med Lichtenstein”. Men Sonneborn, som tycker att det finns galnare partier än hans, tackade nej.

EFDD sägs också ha sträckt ut handen till Geert Wilders frihetsparti men däremot inte till Nationella fronten. Dessutom har EFDD redan en fransk ledamot i sitt stall.

På måndagen lät EFDD veta att man är ”tillbaka med ett bang”. I pressutskicket meddelade man också att gruppen aldrig mist sitt quorum. Det är osäkert om parlamentet håller med. Gruppen är upplöst och får troligen söka medlemskap igen. Ett sådant administrativt förfarande skulle visserligen ge dem tillfälle att klaga på Bryssels byråkrati och maktmissbruk. Men det öppnar också för ytterligare avhopp.

Femstjärnerörelsens talesperson Ignazio Corrao såg på fredagen gruppens upplösning som en chans till att utforska andra alternativ. Såväl gröna, liberala och konservativa gruppen ser gärna ett italienskt tillskott i sina led, vilket visar på rörelsens spännvidd. Ledaren Beppe Grillo drar åt höger medan gräsrötterna drivs av miljöhänsyn och direktdemokrati och skulle trivas bäst med parlamentets gröna.

Vad gäller SD har de legat lågt under de senaste dagarnas turer. Partiets linje är att man inte vill jobba med Nationella fronten eller Frihetspartiet. En allians med Iwaszkiewicz strider med den välpolerade yta som partiet värnar om. De verkar dock ha dålig koll och lite inflytande över händelserna i EFDD-gruppen – det från media som SD informerades om gruppens fall.

Om EFDD återuppstår kan den när som helst braka samman. Troligen är det bristen på samsyn som förorsakade gruppens fall från första början. Brittiska gruppledaren Nigel Farage ser till exempel Putin som en viktig allierad. Iveta Grigules bondepartiet blev just del av en antirysk regering. Rimligen är det hänsyn till moderpartiets rykte snarare än intresset för Centralasien som ligger bakom hennes avhopp.

I slutändan spelar det kanske inte särskilt stor roll om EFDD finns eller inte. Den stora koalition som råder mellan kristdemokraterna, socialdemokraterna och liberalerna samarbetar medvetet över blockgränserna för att isolera missnöjespartierna. Under sina 15 år i parlamentet har Nigel Farage aldrig bidragit till det lagstiftande arbetet. På spel står ”bara” pengar: EFDD:s föregångare fick under förra året 2,6 miljoner euro i gruppstöd. Dessutom skulle Nigel Farage mista sin särskilda talartid i plenum som i praktiken fungerar som UKIP:s främsta tribun.