International Cities of Refuge Network (ICORN) är ett nätverk av städer som erbjuder författare och journalister en fristad. Fristadsförfattaren får bo i kommunen under två år och får ett stipendium för att i lugn och ro kunna ägna sig åt sitt skrivande.

I juni beslutade förvaltningsrätten i Falun att Gävle kommun inte har rätt att samverka med fristädernas internationella nätverk ICORN. Om domen blir prejudicerande kan det innebära att alla fristäder i Sverige tvingas stänga. Till följd av denna dom arrangerade ICORN och Statens kulturråd debatten Är det olagligt att vara fristad? på årets bokmässa.

Moderatorn Helge Lunde från ICORN poängterar vikten av fristäder som inte bara hjälper en individ utan också sänder ut signaler i frågan om yttrandefrihet och således är ett ställningstagande från stadens sida.

Anna Livion Ingvarsson från Gävle kommun berättar mer om domen som kom efter att Moderaterna och Sverigedemokraterna i kommunen opponerat sig mot nätverket. De menade att fristadsprogrammet har utrikespolitisk karaktär och därför inte hör till kommunens uppdrag, utan är något som enbart staten bör syssla med.

Hon menar att viljan att bli en fristad framför allt bottnar i ett lokalt engagemang. Kerstin Brunnberg från Statens kulturråd konstaterar att det är kommunerna som har dragit det tunga lasset, men även sett värdet i att vara en fristad.

– Om man vill minska medborgarnas engagemang kan man förstatliga fristadssystemet, men det vore väl korkat, säger Brunnberg.

Martin Kaunitz från svenska PEN påminner om att det finns en lång tradition av att ge hotade och förföljda författare en fristad. Han tror att det beror på att författare ofta går före för att finna det som sedan blir en del av demokratin. Det handlar inte om utrikespolitik, utan inrikes, via fristadsförfattare kan kultur spridas i hela vårt avlånga land.

Malmö har tagit emot två fristadsförfattaren sedan 2010, och Fredrik Elg på Malmö stad berättar att de planerar att svara på hotet genom att lägga till ett nytt fristadsprogram för musiker.

– Den första musikern kommer till Malmö inom någon vecka, berättar Fredrik Elg, som ännu inte kan berätta vem musikern är.

Han menar att vi måste fortsätta utbilda medierna i vad fristäder är och tror att domen bygger på ett missförstånd.

– Hur kan det vara olagligt att vara med i ett nätverk som ska kvalitetssäkra verksamheten? frågar han sig.

Publiken släpps in i diskussionen och Sigtunas fristadsförfattare Ragip Zarakolu från Turkiet undrar genast ifall han är olaglig nu.

Kerstin Brunnberg menar att det är den första frågan en ny kulturminister bör besvara.

Julia Julia från Honduras som nu är fristadsförfattare i Falun påminner om att hon bara är i Sverige en kort stund för att berätta om vad som hänt i hennes del av världen, sen ska hon vidare.

– Jag vill påminna svenskarna om att politiken kan ta ens hem, den har tagit mitt hem, säger hon.

Dagen efter debatten anordnas en manifestation för fristäder på det internationella torget inne på bokmässan. En rad fristadsförfattare läser sina verk. Efteråt passar jag på att byta några ord med Malmös fristadsförfattare Naeimeh Doostdaar Sanaye.

När det politiska klimatet i Iran förvärrades 2009 fängslades Naeimeh Doostdaar Sanaye för sin blogg och journalistik. Hon berättar att fristadsstipendiet betytt mycket för henne.

– Först och främst var det viktigt att få en plats där jag fick tillåtelse att stanna och kunde fortsätta arbeta.

Tiden har hon försökt använda till att vara en aktiv del av Malmös kulturliv.

Naeimeh Doostdaar Sanayes texter som belades med publiceringsförbud av den statliga iranska förhandscensuren har getts ut på svenska i boken Så småningom gick jag inte hem.

På manifestationen läser hon det som senast blivit översatt till svenska. Det är dikter som är skrivna i Malmö, bland annat dikten Banketten med den talande raden ”Med den fulaste sorts likgiltighet ger era fingrar eko mot mig.”

Manifestationen avslutas med att Helge Lunde påminner om ICORN:s motto: Safe, but not silent. Sverigedemokratisk och moderat likgiltighet kan inte tysta den internationella solidariteten, menar han.