2005 kom Sin City ut på bio och hyllades för sin serietidningsliknande stil. Regissörerna Robert Rodriguez och Frank Miller fick Millers grafiska roman med samma namn att se mycket levande ut. Nu, nio år senare, är det dags för en uppföljare, Sin City: A dame to kill for. Allt känns exakt likadant – och det är inte bra. Precis som första filmen är denna uppdelad i flera delar, ett grepp som snabbt blir tröttsamt.

I filmens första del etableras kontakt med huvudpersonen Marv, även denna gång spelad av Mickey Rourke. Vi finner honom vid ett par döda kroppar, han har minnesförlust och måste ta reda på vad som har hänt. I andra delen följer vi kortspelsexperten Johnny (Joseph Gordon Levitt). Hans planer på ett högriskspel mot den korrupte senatorn Roarke slår igen och han vinner spelet. Men Roarke har förnedrats inför sina vänner och lyckas ta tillbaka pengarna, misshandlar Johnny och lämnar honom för att dö. Johnny utlovar hämnd.

Så här fortsätter det och bättre blir det inte. Allt är löjligt hårdkort. En strippande Jessica Alba och naken Eva Green ska tydligen sälja filmen. Av någon anledning ser vi också Lady Gaga spela servitris i en kort scen.

Scenerna är sammanhållna men hela storyn är så enkel att man snabbt slutar bry sig. Skådespelarna är det inget fel på, men manuset känns som en dålig klon av första filmen.

På så sätt är filmen mycket lik The spirit (2008) som Frank Miller regisserade själv. Det var en flopp och många ansåg att Miller inte bör få göra en film på egen hand. Men den här gången hjälper inte Robert Rodriguez regi alls. A dame to kill for är 20 minuter kortare än första filmen, men känns längre.

Andra filmer efter första Sin City har valt liknande visuella lösningar. Tvåan kommer helt enkelt många år för sent för att kännas speciell och har redan floppat i staterna.

Med andra ord kommer det nog inte att bli en Sin City 3 och det är lika bra.