Det var den 2 augusti i år som ett stort jordskred inträffade ovanför Sunkoshi-floden i Nepal. I byn Mankha sveptes minst hundra bostäder bort av jordmassorna och 155 människor omkom. Enligt Röda korset i Nepal var dödssiffrorna bland de högsta som rapporterats efter en naturkatastrof i landet och precis som vid många andra naturkatastrofer i Nepal var det den fattiga landsortsbefolkningen som drabbades hårdast.

– En majoritet av offren för naturkatastrofer kommer alltid från de fattigaste befolkningsgrupperna, vilket den senaste katastrofen är en olycklig påminnelse om, säger Pitamber Aryal, medarbetare i ett program för FN som arbetar med att minska riskerna i samband med naturkatastrofer i Nepal. 

Världsbanken har slagit fast att Nepal bland annat på grund av landets många berg och hårda monsunregn löper särskilt stor risk att drabbas av olika naturkatastrofer. Enligt officiella uppgifter har över 4 500 människor omkommit i samband med jordskred i Nepal under de senaste tre decennierna, samtidigt som över 550 000 människor drabbats. 

Enligt FN:s utvecklingsprogram UNDP lever många av de allra fattigaste nepaleserna i områden som riskerar att drabbas av jordskred, eller på platser som löper stor risk att drabbas av översvämningar. Över 80 procent av landets knappa 28 miljoner invånare lever på landsbygden, och en fjärdedel tvingas leva under fattigdomsgränsen på motsvarande mindre än 9 kronor om dagen. När katastrofer slår till förlorar de fattiga ofta både sina hem och de jordbruk som de lever på. De mest utsatta saknar dessutom de resurser som krävs för att kunna komma på fötter igen efter klimatrelaterade katastrofer.

Nepal Risk Reduction Consortium, NRRC, en samarbetsgrupp bestående av lokala och internationella humanitära organisationer har länge pläderat för att arbetet för att minska riskerna för naturkatastrofer ska ingå i satsningarna på att minska fattigdomen i landet. 

– I många fall är de befolkningar som lever i högriskområden fattigare än andra, och de saknar de resurser som krävs för att flytta till säkrare områden, säger Moira Reddick från organisationen.

Dinanath Sharma, vid den internationella organisationen Practical Action, berättar att hans organisation arbetat hårt för att försöka hjälpa människor som lever i högriskområden att få möjlighet att flytta till mindre utsatta regioner. Men det har visat sig varit svårt, då många inte vill lämna sina hem så länge som de inte erbjuds nya områden med odlingsbara marker, ett krav som många återkommer till i de byar som ligger i högriskområden. Enligt en statlig rapport från förra året, återvänder ofta drabbade bybor till sina hem efter katastrofen, trots risk för att återigen drabbas. Detta eftersom det är deras enda möjlighet att kunna säkra en försörjning. 

– Vart skulle vi ta vägen? Hur skulle vi kunna överge våra hem och bege oss till en ny plats där det inte finns någon odlingsbar mark?, frågar sig Chitan Khan, jordbrukare från byn Khalemasaha i distriktet Banke.

Enligt experter hade den senaste katastrofen kunnat undvikas om situationen i regionen hade övervakats på rätt sätt och ett fungerande varningssystem hade funnits på plats.  Landets myndigheter uppmanas nu att mer noggrant börja märka ut de områden i landet som är mest hotade av naturkatastrofer, samt att i högre grad avsätta pengar för att öka förmågan att hantera naturkatastrofer.