Det är en solig fredag på Avenyn, utanför Konsumbutiken passerar turister, flanörer och lunchgäster. Inne i butiken vid en lunchservering jobbar Rose-Marie Mastalir febrilt med de sista förberedelserna inför utställningen av hennes egna målningar.

– Det känns roligt, jag känner mig hedrad över att få göra en sådan här sak på min arbetsplats, säger hon mellan tandkrämstuberna och delikatessavdelningen.

Hon började jobba på det som då hette Domus, och som bestod av ett helt hus,innan hon hade fyllt 18. 43 år senare ställer hon nu ut sina olje- och akvarellmålningar i butiken. Intresset för måleriet har alltid funnits vid sidan om och där har hon lagt varje ledig stund.

– Jag har aldrig gått någon högskola eller så men jag har alltid känt mig som en konstnär. Min mormor målade så jag är uppvuxen med hennes krokier och oljefärger och lärde mig mycket av henne.

Mormodern, som spelade stor roll i Rose-Maries uppväxt, och hennes mamma återkommer på flera målningar som ställs ut. Inspirationen har hon hittat i små svartvita foton på de två. Men ofta saknas detaljerna i deras ansikten som gör att man kan känna igen dem. Något som kan liknas vid en flört med impressionismen.

– Jag tycker om att måla så att alla kan känna igen sig, att man inte målar ut alla detaljer. Att varje person kan tolka in sina egna, berättar hon.

Med hjälp av gamla fotografier hämtar hon också inspiration från dåtidens Göteborg och återskapar miljöerna. På en målning syns ett välbesökt Liseberg vid förra sekelskiftet och på ett annat åker en gammal spårvagn förbi Haga och kyrkan intill.

– Jag tycker det är roligt med äldre miljöer. Att man fastnar vid sådant som varit, fångar upp det och får nytt liv i det. Att väcka liv i det igen med färger och ljus.

Men det är inte bara historiska miljöer i hennes målningar, det förekommer också mer moderna motiv. Hon berättar att inspirationen ibland kommer när hon bara promenerar på stan eller gör något annat vardagligt. Med hjälp av skissblock eller kamera försöker hon fånga stunden för att senare föra över intrycket till ett större format i den ateljé hon har i sitt hus.

Hon berättar att hon ibland också målar direkt på plats och visar en målning med en kvinna sittandes vid klipporna vid havet. Den har Rose-Marie målat på sitt smultronställe på Särö, en plats som alltid varit en källa till inspiration.

Medan tavlorna visas upp inne i matvarubutiken kommer många för Rose-Marie kända ansikten fram och berömmer hennes målningar. Många vet att hon jobbar i kassan där men få vet om att hon också målar.

Kontrasten mellan de kommersiella och glättiga budskapen som belamrar butiken och Rose-Maries tidlösa, svala målningar blir påtaglig. När jag frågar hur det känns att ställa ut i butiken svarar hon, precis som på många andra frågor, ödmjukt och försiktigt.

– Det kan bli som en liten upplevelse när man kommer in i butiken. Man försöker ju skapa matglädje i butiken och att man inte bara handlar livets nödtorft. Då kanske folk tycker det är kul.