Krönika


Daniel Sterner
  • Den nya tidens nörd? Under 2000-talet händer något med innerbörden av ordet nörd, det ses som något positivt och används för att hylla personer med stora affärsmässiga framgångar, till exempel Steve Jobs. Foto: Pat Roque/TT
Fria Tidningen

Odugling – eller bara nörd?

Den verkliga nörden är alltjämt den som svarar mot ordets ursprungliga betydelse.

Latmaskar, oduglingar och dilettanter i 1800-talets England kallades ne’er-do-well – never do well – någon som aldrig kommer att göra någon nytta. I USA användes detta uttryck oförändrat långt in på 1960-talet.

Ne’er-do-well var ett uttryck med vilket vuxna med misstro beskrev ungdomar som representerade något nytt och annorlunda, om det så gällde frisyr, gebit, attityd eller musiksmak. Min egen gissning är att uttrycket i det pragmatiska USA snart hette nerdwell – ett slags ställföreträdande efternamn för en slarver, kanske uttryckt med affektion om ens egen avkomma (såsom kladdjocke eller fuskfia) – och sedan, oundvikligen, kort och gott nerd.

Förekomster av nerd fullkomligt exploderade i USA under 70-talet och början av 80-talet. Inte minst i serietidningarnas värld. I Archie (Acke) används ordet av tuffingen Reggie (Ragge) om Acke när han företar sig någon aktivitet som inte är cool. Bifiguren Dilton, som ägnar all sin fritid åt vetenskapliga studier, utredningar och uppfinningar, beskrivs slentrianmässigt som nörd.

1980-talet blir det årtionde när reaktionära amerikanska glin börjar använda uttrycket på samma sätt och med samma betydelse mot sina kompisar som vuxenvärlden tidigare gjort mot sina barn.

Den ende som envist fortsätter att använda det klumpiga uttrycket ne’er-do-well är den utsökta nörden Carl Sagan i den populärvetenskapliga tv-serien Cosmos: A Personal Voyage från 1980, som av någon outgrundlig anledning ännu inte översatts och sänts i Sveriges Television.

Det verkar heller inte finnas några planer på att sända uppföljaren Cosmos: A Space-Time Odyssey, som hade premiär i våras.

Under 90-talet sprids uttrycket över världen, inte minst i Sverige, och används av både vuxna och barn i sin ursprungliga betydelse.

Under 2000-talet händer något märkligt. Ordet börjar få positiva laddningar. Hyllningar av de affärsmässiga under som är signerade Bill Gates, Steve Jobs, Larry Page och Sergej Brin använder inte sällan karakteriseringen av dessa personer som nördar som en viktig och nödvändig del av deras respektive framgångssagor. Mark Zuckerberg kommer också att räknas till denna skara.

Svenska journalister är inte sena att hänga på. Nörd har som genom ett trollslag helt skiftat betydelse. Från att beskriva någon som aldrig kommer att göra något vettigt till en som egenhändigt gör något så in i bomben vettigt att det leder till en förändrad och kanske förbättrad värld för miljontals människor.

Här i Sverige har vi våra egna nörd-ambassadörer: Markus Persson, Daniel Ek och Gottfrid Svartholm.

Ska föräldrar uppmuntra obegränsad tid framför dator, ipad eller tv-spel? Är det det enda och säkra sättet att uppfostra en liten nörd som vid 18 års ålder kommer att ha ett bolag noterat på börsen och finansiella muskler nog för att alla i släkten ska få en trollstuga i Hemsedal, en hacienda i Fuengirola och en condo i Pattaya?

Nej, jag tror att den verkliga nörden, alltjämt, är den som svarar mot ordets ursprungliga betydelse. Den som ägnar sig hängivet åt en aktivitet som i alla vettiga människors ögon är slöseri med tid. En odugling.

I dag skulle kanske en nörd värd namnet studera Hypatias handskrifter från biblioteket i Alexandria, ursprungliga tabla-rytmer eller babylonsk astronomi. Måste det vara antika källor? Inte nödvändigtvis. Men ju större spännvidd i tid och rum, desto större effekt får kontrapunkten i vår av minnesförlust präglade nutid.

Även om ovan nämnda exempel på nördar har lyckats uppnå stor kommersiell och social framgång världen över, så tror jag att andra nördar kommer att visa sig ha mer djupgående och långsiktig betydelse. Nördar som inte bara lyckas skapa närkontakt med våra plånböcker, vår libido och vår kunskapstörst utan även med vår odödliga själ.

Den tidigare nämnde Carl Sagan var en väldigt bra kandidat. Lyssna bara: Såväl det menlösa, som det extraordinära, är vår världs exceptionella arkitekter (Cosmos: A Personal Voyage, avsnitt fyra).

ANNONSER

© 2025 Fria.Nu