Mord på miljöaktivister ökar dramatiskt världen över. Varannan till var tredje dag mördas en människa på grund av kampen för fast mark och rent vatten.

Småbonden Angel Shingre, känd för sin kamp mot ChevronTexaco i amazonska Ecuador, mördades brutalt av personer med koppling till oljebolaget i november 2003. Hans kamrater fortsatte striden genom att driva ett av världens största miljörättsfall mot bolaget, en process som aldrig tycks ta slut.

Ett par år efter mordet träffade jag Angel Shingres kamrat Pablo Fajardo, en av advokaterna i fallet mot ChevronTexaco. Han vittnade om en fasansfull situation i Amazonas. Jag minns hans ord, en stekhet dag intill den förorenade floden i oljestaden Coca, om hur regnskogens klimat utplånar alla spår av ett lik inom loppet av ett par tre dagar, och att ingen vet hur många fler än Angel Shingre som mördats i bara dessa omgivningar.

Sedan mordet på Angel Shingre har upp mot tusen fler miljöaktivister mördats i 35 olika länder, enligt organisationen Global Witness nya rapport Deadly Environment - the dramatic rise in killings of environmental and land defenders. Det är ungefär dubbelt så många som antalet mördade journalister.

De som mördats har ofta kämpat mot föroreningar, exploatering och så kallad landgrabbing, det vill säga när energi-, gruv-, skogs- eller spannmålsföretag lägger beslag på mark och vatten som människor är beroende av för sin överlevnad.

Särskilt utsatta för repressionen är urfolk och fattiga lokalbefolkningar i syd. Brutala avrättningar som den av Angel Shingre, liksom andra former av våld och övergrepp, är vanliga på avlägsna platser och mörkertalen antas vara mycket höga.

Brasilien, med en intensifierad exploatering av naturtillgångar, är det absolut farligaste landet med nästan hälften av alla rapporterade aktivistmord. Här lever bland annat ursprungsfolket Awá som är en av världens mest hotade stammar. Awás kompromisslösa inställning mot stat och företag brukar ofta citeras: ”Vi vill inte ha pengar eller motorcyklar. Vi vill bara lämnas ifred och leva som vi lever och vara de vi är.” Dessa värderingar har redan kostat många av dem livet.

Urfolk som försvarar traditionella levnadssätt och landområden hamnar ofta i konflikternas frontlinje. Enligt organisationen Survival International lever majoriteten av världens 370 miljoner urfolk under ständiga hot om tvångsförflyttningar och utplåning.

Global Witness anger tystnaden kring repressionen, samt att de som utövar våldet oftast går fria, som två anledningar till att våldet och morden årligen ökar. Internationell media uppmärksammar hellre en dödad journalist än en fattig bonde som mördats i kampen mot ett oljebolag.

Pablo Fajardo strider fortfarande mot oljeindustrin i Amazonas. Han bekräftar att läget förvärrats i Ecuador, trots nya lagar om naturens rättigheter. Genom åren har han, med änglavakt, överlevt flera mordförsök.

Människor i syd får ofta betala ett högt pris för det som oproblematiskt kallas utveckling och framsteg, men inte heller här i Norden respekteras mänskliga rättigheter när det kommer till ekonomiska intressen och konflikter med storföretag. Det vittnar samerna och flera lokalbefolkningar om.

I Sverige är det inte livsfarligt att protestera mot gruvdrift och annan exploatering, ännu. Men också här blir kapplöpningen efter jordens sista naturtillgångar allt mer kännbar, liksom repressionen och motståndet.

Vi behöver organisera oss och kämpa. Det flyter bokstavligen lik i exploateringens kölvatten.