Inför valet 2014 presenterar en av Sveriges största standup-komiker en helt nyskriven föreställning. Statsminister Özz Nûjen granskar makten med humor och allvar.

– Jag tycker att politik är vackert, fint och jätteroligt. Politiken är alldeles för viktig för att lägga i händerna på politiker, säger Özz Nûjen.

Showen går in på frågor som miljö, fördomar och utrikespolitik.

– Det här är en jätterolig föreställning om politik med mig som statsminister. Hur skulle det se ut?

Sedan berättar han att om han fick posten skulle Sverige vara bankrutt inom tre dagar.

– Jag skulle höja allas löner och ge alla glass.

Men prio ett skulle vara att sparka Carl Bildt.

– Han är den sämsta utrikesminister vi har haft på år och dag. Han är direkt apolitisk när det gäller utrikesfrågor.

Özz Nûjen tar ministerns resa till Iran som ett exempel.

– Han åker dit utan att ställa motkrav som att släppa politiska fångar. Det är inte människorättskämpen Carl Bildt som åker dit, det är ekonomen Carl Bildt som åker dit.

Statsminister Özz Nûjen handlar i stora drag om yttrandefrihetens skörhet och om det politiska läget i Sverige just nu.

– Det är visionslöst. Alla samsas på mitten vilket gör att det växer på högerkanten.

Förklaringen är att alla politiska partier är rädda att förlora makten, menar Özz Nûjen.

– Alla söker sig till frågor som de säkert ibland tror är viktiga, till exempel bostadsrättsfrågor. Men de är bara viktiga om du bor i Stockholm, Göteborg eller Malmö och där bor också de som har makten inom media. För dem är två procent på räntan viktigt, men för majoriteten av svenska folket är det inte alls viktigt.

Han tror att debatten fram till valet kommer att vara smutsig och tar upp Moderaternas öppna brev till anställda inom Stockholms läns landsting som exempel. ”Rösta inte fram en vänsterregering som vill chockhöja arbetsgivaravgiften för unga som jobbar i Stockholms läns landsting”, stod det bland annat.

– De som tror att valet är avgjort har inte fattat så mycket.

Själv skulle Özz Nûjen vilja ha en debatt som både är hätsk, allvarlig och underfundig, men framför allt en som präglas av visioner.

– Den verkar ofta handla om hundralappar hit och dit. 99 procent av alla människor skiter i hundralappar hit eller dit om skolan får mindre resurser. Även om man är rik vill man ha ett någorlunda fungerande samhälle. Vad vill ni politiker med vårt Sverige, vad tänker ni? Det är därför ni får våra röster – eller inte. Det politiska samtalet är det viktigaste. Allt som främjar det är bra.

Han saknar framför allt progressiva, nydanande idéer kring hur partierna vill att Sverige ska se ut 15–20 år framåt.

– De enda som har visioner är SD och de vill ha ett Sverige som såg ut som det gjorde 1809–1810, då Sverige var som mest homogent. Men man får inte glömma att det inte är så många ändå som röstar på SD. Och de försvinner när arbetslösheten försvinner.

Vad tror du krävs för att få in mer visioner i politiken?

– Det som krävs är mod att tro på sin egen politik. Följ ditt jävla partiprogram!

Själv röstar Özz Nûjen alltid och tycker att det är viktigt. Han tror att det kan bero på hans minne av första gången hans föräldrar röstade. I den turkiska delen av Kurdistan fick de inte rösta, föräldrarna var inte turkiska medborgare, så deras första upplevelse av en vallokal blev i Sverige.

– Det var jättefint för dem, känslan av att deras röst var lika mycket värd som någon annans. Det glömmer jag aldrig, det var så vackert att se.

Han tror att många i Sverige tar rösträtten mer för given.

– Det är synd. Många tänker ”vad spelar min röst för roll”, men det är du som väljer din politiker. Du kan förändra.

Özz Nûjen säger att han är nöjd om han kan påverka tre personer genom sin föreställning.

– Det är fantastiskt tycker jag, då har jag ändå påverkat de tre. Man ska inte tro att man ska förändra världen på en gång, men man kan ifrågasätta lite – varför ser det ut så här, vad tycker du själv? Jag tycker att det är jätteviktigt att publiken får den tankebanan från mig och samtidigt har kul åt eländet.

Vad hoppas du att publiken ska tänka och känna när de lämnar salongen?

– Glädje och förhoppning. De ska veta att de kan avgöra. Att inte ta ställning är också politiskt. Det är upp till oss vart politiken barkar.