Våld i nära relationer anses vara ett svårupptäckt hälsoproblem. Men någon rutinfråga om våldsutsatthet ser inte ut att bli aktuell för hälso- och sjukvården. I det material som skickats ut på remiss av Socialstyrelsen om en Vägledning om våld avråds att rutinmässigt fråga.

– Om man tittar på den internationella litteraturen är den helt enig, att ställa rutinfrågor leder inte till minskad våldsutsatthet eller ökad hälsa, säger rapportförfattaren Per Wahlstedt.

Underlaget till arbetet om att ställa rutinfrågor om våld är en konsekvensanalys av två etikforskare som vägt fördelarna mot nackdelarna. Enligt forskarna riskerar en rutinfråga om våld bland annat att innebära både integritetskränkningar och att våldet eskalerar. Men studien får kritik av flera remissinstanser.

Bland annat av Nationellt centrum för kvinnofrid som tidigare haft ett regeringsuppdrag för att titta på just hur frågan om våld kan bli en rutinfråga för vården. Slutsatsen då – 2011 – var entydig: Frågan om våld i nära relationer bör ingå som rutinfråga. Enligt Socialstyrelsens nuvarande regeringsuppdrag var det erfarenheter som de skulle använda sig av, säger Anna Berglund, enhetschef på Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK.

Att Socialstyrelsen ändå kommit fram till en annan slutsats beror enligt Per Wahlstedt på att det tidigare saknats en etisk studie där fördelarna vägts mot nackdelarna. Något Anna Berglund tillbakavisar. I den rapport som NCK publicerade fanns en etisk analys gjord av en forskare vid Uppsala universitet. Att det inte kallades en ”konsekvensetisk” studie är mer en språklig fråga, säger hon.

– Slutsatsen var att vinster skulle kunna överbrygga de möjliga nackdelarna, säger Anna Berglund.

Etikforskaren som deltog i NCK:s studie såg endast en risk med att införa en rutinfråga om våld i nära relationer. Och det är att kvinnorna kan känna sig trängda eller obehagligt berörda, enligt Anna Berglund.

Att det inte finns några internationella studier som visar på minskad våldsutsatthet eller ökad hälsa i de fall som det har införts rutinfrågor kring våld beror på att uppföljningen har varit för kort, menar hon.

– Frågan kan sätta igång en process som kan ta lång tid. Det är därför det är så svårt att utvärdera nyttan.

I den vägledning som varit ute på remiss vill Socialstyrelsen istället för att införa en rutinfråga att hälso- och sjukvården ska bli bättre på att fråga om det finns indikationer på våld. Bland annat genom att uppmärksamma att det ska finnas rutiner för hur frågorna ska ställas och tas emot.

– Frågan ställs för sällan, så är det. Men att ställa frågan vid minsta lilla besvär finns det inte stöd för, säger Per Wahlstedt.

Anna Berglund håller inte med. Att endast ställa frågan vid indikation kan innebära att många som skulle behöva få frågan inte får den.

– Ofta är det inte personer som kommer med blåmärken eller frakturer utan med andra symptom. Då är det väldigt svårt att veta vilka man ska fråga.

Innan den 15 april ska Socialstyrelsens uppdrag vara färdigt och ett beslut fattat om den slutliga versionen av Vägledning för att upptäcka våld.