När Sara Stille var 13 år gammal, slets hennes liv i trasor. Hon våldtogs första gången 2008 och övergreppen pågick sedan i nästan två år. Sara kunde räkna till att hon våldtagits femtio gånger av samme man, den nästan dubbelt så gamle Jesper som hon betraktade som sin stora, kanske enda, trygghetspunkt i en kaotisk tonårsvärld.

Sara och Jesper var ”bästa vänner”. De sms:ade varandra dagligen och sågs flera gånger i veckan när Sara kände att hon behövde prata om sina problem med någon hon hade fullt förtroende för. Hon rastade Jespers två hundar, passade hans dotter och man kan säga att hon gick som barn i huset. Jesper hade snabbt blivit hennes bästa vän, en storebror som tog henne i försvar när hon behövde det. Chocken blev därför nästan förlamande när den snälla, trygga människa hon lärt sig lita på en natt trängde in i hennes kropp och orsakade henne så svår smärta, både fysiskt och psykiskt, att hon var svindlande nära att ta livet av sig.

Under två år utsattes Sara för det ena kränkningen efter det andra medan Jesper behöll sitt mentala övertag och fortsatte att vara hennes ”bästa vän” och ”storebror” samtidigt som han förgrep sig på henne sexuellt. Bindningen till honom var för stark för att Sara, som det barn hon var, skulle kunna ta sig ur situationen. Hennes värld verkar ha bestått av vuxna som inte förstod hennes behov och det var inte förrän hon flera år senare börjat gå i terapi som hon förmådde berätta om övergreppen och till sist vågade anmäla Jesper.

Han dömdes år 2012 till tre års fängelse för våldtäkt mot barn och Sara Stille beskriver den lättnad hon kände när domen äntligen vann laga kraft, vägen dit hade inte varit helt enkel. Bära leggings i januari innehåller dokument baserade på originalhandlingar från rätten och där framstår tydligt det förnedrande i Saras situation. Titeln på boken är hämtad från ett försök att få Sara att framstå som medskyldig till övergreppen, trots att hon varit minderårig under den tidsperiod då hon blev våldtagen. Vid ett tillfälle ifrågasattes hennes ”lätta” klädsel vid det första våldtäktstillfället. Hon hade burit ett par svarta bomullstights trots att det var vinterväder!

I rättegångsprotokollet framkommer många av de försök som gjordes för att misstänkliggöra Sara. Bland annat undrar man om hon kan vara ute efter skadeståndspengarna och det känns som om hon utsätts för onödigt många utfrågningar gällande sitt sexliv och sina (obefintliga) alkoholvanor. Hon måste också finna sig att få sin pubertala utveckling och storleken på brösten diskuterad offentligt.

Det här känns just nu väldigt aktuellt. I dagarna har den före detta polischefen, Bengt Lindberg, släppts ur fängelset efter att ha avtjänat ett straff för sexuella övergrepp, där en av de kvinnor han förgripit sig på, slagit och bundit med läderemmar, bara var sjutton år gammal. Lindberg släpps trots att flera rättspykologer anser att återfallsrisken är överhängande. Nödvändigheten av en ny samtyckeslag har också uppmärksammats efter en våldtäkt i Lund då gärningsmannen friades efter ett uppenbart övergrepp. Domen gav upphov till demonstrationer både i Stockholm och Lund och ett nytt lagförslag som kräver samtycke från båda parter är förhoppningsvis på väg.

Sara Stilles bok kommer som ett lämpligt inlägg i debatten. Den är välskriven och författaren ger en stark bild av hur utsatta barn kan vara innan de lärt sig navigera i vuxenvärlden. Boken är väl uppbyggd och Saras berättelse drivs av en välformulerad, passionerad prosa. Scenerna som skildrar övergreppen blir extra frånstötande eftersom Saras raseri och känsla av äckel över sin totala hjälplöshet löper som en ilsken röd tråd genom hela skildringen. Hennes historia förtjänar att uppmärksammas både för sitt viktiga innehåll och för sina litterära kvalitéer. Förmodligen blir det här en ny storsäljare. Jag hoppas det!