Recension


Litteratur
Att skjuta hästar
Författare: Kjell Eriksson
Förlag: Ordfront

  • Kjell Eriksson skriver en viktig historia om kamp och solidaritet.
Fria Tidningen

Kamp och solidaritet mot fascismen

År 1938 befinner sig den tjugotreårige upplänningen Alfons Andersson vid bergsbyn Teruel, nära floden Ebro i norra Spanien. Alfons, eller Alfonso som han kallas av sina kamrater, har rest från Sverige för att delta som frivillig i spanska inbördeskriget. Tillsammans med många socialister, anarkister och kommunister från hela världen strider han med Internationella brigaderna mot general Francos fascister, som backas upp av Hitlers tyska armé. Alfons har kommit bort från sitt förband, det är vinter och den isande kylan uppe i bergen är förödande. Dessutom måste han ensam släpa en svårt sårad kamrat över fiendens välbevakade linjer till säkerheten inne i Teruel genom ett massivt kulregn.

I det här minst sagt riskabla läget börjar Kjell Erikssons berättelse om de sista hårda, skoningslösa striderna i ett krig som skulle sluta med en seger för fascismen och ett nederlag för den spanska demokratin.

Francos diktatur varade i trettiosex år och många spanjorer som kämpat för vänsterfalangen gick i exil och vågade inte återvända till sitt hemland förrän efter hans död 1975.

Att skjuta hästar är en imponerande innehållsrik roman som fokuserar starkt på värdet av sammanhållning och solidaritet.

Uppe i Teruel stöter Alfons och den sårade soldaten Dieter från Tyskland på andra frivilliga som också förlorat kontakten med sina truppstyrkor. Den lilla gruppen som lyckats nå Teruel på egen hand består av några italienare, en engelsman, en tysk och en amerikan, alla med olika bakgrunder men med en och samma drivkraft: önskan att slåss för en gemensam sak.

Under den tid de spenderar uppe i bergsbyn formas starka band och allianser byggda på solidaritet och en stark ömsesidig vilja att strida tillsammans mot fascismen, mellan de sex männen som tidigare varit helt okända för varandra.

Kjell Eriksson, som mest gjort sig känd som deckarförfattare, använder sig av en effektiv berättarteknik som ger berättelsen både ett historiskt perspektiv och ett personligt djup.

Vi får först och främst lära känna Alfons Andersson, romanens berättarröst, som efter sin hundraårsdag hittar ett fotografi som får honom att minnas sin tid i de internationella brigaderna. Alfons upplever både stark kärlek, förlamande skräck och stor sorg över de människor han måste döda och de arméhästar han tvingas skjuta och slakta. Vi får även lära känna de andra soldaterna genom de berättelser de delger varandra under sin tid tillsammans under den hårda vintern i Teruel.

Den politiska bakgrunden till kriget tydliggörs också genom att Kjell Eriksson på ett enkelt och lättfattligt språk flätar ihop männens historier med varandra och försiktigt smyger in en historielektion som i dagsläget känns mycket relevant. Andemeningen i romanen är klar och tydlig. Fascismen behöver bekämpas nu som då och nyckelorden är kamp och solidaritet. Två enkla men kraftfulla ord som är värda att hålla i huvudet.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Machoman visar nya sidor

Recension

Susan Faludis beskrivning av sin far är på samma gång känslosam, distanserad och humoristisk. Fria recenserar Mörkrummet.

Fria Tidningen

Porträtt av en tragisk exil

Recension

Stefan Zweig flydde Österrike när nazisterna fick allt större inflytande. Åtta år senare tog han sitt liv.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu