Konst som tänjer på gränser
– Det mest effektiva sättet att avslöja byråkratin är att skämma ut den. När en stat eller en politikers smutsiga affärer kommer ut i ljuset blir de avväpnade. Det säger Matteo Lucchetti, kurator för utställningen Don't embarrass the bureau, om byråkrati och läckt demokrati, som visas på Lunds konsthall.
Inspirationen till utställningen kommer från en roman med samma titel av den före detta FBI-agenten Bernard F Connor från 1971. Den anses vara den första text där byråns alla hemligheter avslöjas, däribland de procedurer som en person måste genomgå för att bli agent.
– Det viktigaste mantrat som agenterna får inpräntat är att aldrig skämma ut byrån, säger Matteo Lucchetti som under ett och ett halvt år har studerat dagens statsapparater och storföretag.
I utställningen bidrar elva internationella konstnärer vars verk på något sätt vill luckra upp och utmana byråkratins makt.
– Flera av konstnärerna visar på enkla, stärkande gester som kan tänja på gränserna för hur byråkratin vill att vi ska se på samhället. Det mesta är sådant som vem som helst kan göra i sin vardag för att få mer makt över sitt liv, säger Matteo Lucchetti.
Den finska konstnären Pilvi Takala använder sig ofta av verkliga sociala situationer i sin konst, för att undersöka hur hon kan utmana existerande regelsystem genom att agera annorlunda än normen. Verket The trainee som medverkar i utställningen visar genom bildspel, foton och filmer från dolda kameror hur hon låter sig anställas som praktikant på ett stort multinationellt företag i Helsingfors under en månad och utför småskalig olydighet. Det kan vara att sitta en hel dag och titta ut i luften eller åka upp och ner i hissen och förklara det med att hon tänker. Kollegorna börjar snart störa sig på henne, och klagar till ledningen.
– Trots att arbetet på många sätt handlar om att tänka ut saker så blev folk provocerade när jag inte betedde mig som alla andra. De hade inte ens övervägt att någon kunde vilja arbeta på det sätt som jag gjorde. Men det har faktiskt lett till att beteendet anses mer okej i dag, säger Pilvi Takala.
Flera verk i utställningen tar upp hur det byråkratiska arbetet blir allt mer monotont och till stor del styrs av apparater. Lawrence Abu Hamdan visar hur personer som söker asyl i Storbritannien får genomgå röstanalyser, där en maskin läser av deras dialekter. Informationen blir en av de avgörande faktorerna för huruvida personen ska beviljas uppehållstillstånd eller avvisas.
Utställningen är tillägnad den amerikanska internetaktivisten Aaron Swartz som dog 2013, endast 26 år gammal. Han tog sitt liv efter att ha åtalats för att ha spridit miljontals dokument från Massachusetts institute of technology i syfte att tillgängliggöra kunskap. Åtalspunkterna skulle ha gett honom ett 35-årigt fängelsestraff och runt en miljon dollar i böter.
– Det visar vilken makt de som äger informationen har och hur hårt de vill hålla fast i den när det blir en sådan stor grej att den sprids, säger Matteo Lucchetti.
Han kallar den tid som vi lever i för en läckt demokrati och menar att Wikileaks, Edward Snowden och andra visselblåsares avslöjanden har gjort att föreställningen att vi skulle leva i en västerländsk demokrati blivit omkullkastad.
– Vi måste hela tiden ha i bakhuvudet att information samlas in av staten och används i mindre ädla syften, till exempel för att storföretag ska kunna tjäna pengar på våra vanor, säger han.
Utställningen Don't embarrass the bureau visas 15 februari–1 juni på Lunds Konsthall.