Jag träffar 21-årige Souleymane Thiam i en lägenhet i den marockanska staden Tangers utkanter. Hit kom han sent på kvällen den 6 februari. Samma dag hade han lyckats ta sig över stängslet till den spanska sidan. Där tillfångatogs han, misshandlades och skickades omgående tillbaka till Marocko, trots att detta strider mot internationell lag.

Han bor nu tillsammans med ett trettiotal andra migranter som befinner sig i en liknande situation. Dagen vi träffas hålls en minnesceremoni i lägenheten för de avlidna, de läser texter ur koranen, sjunger och äter tillsammans.

– Många kunde inte simma, berättar Souleymane. De hade samlat på sig uppblåsta gummidäck och plastflaskor för att hålla sig flytande. De besköts av marockansk polis med gummikulor när de sprang ut i vattnet.

Souleymane själv tog sikte på stängslet men bevittnade även våldet mot människorna i vattnet.

– De som lyckades simma över till spanskt vatten besköts där av spansk gränspolis med både gummikulor och tårgas. Jag såg hur människor började hosta och få panik i vattnet, gummidäcken och flaskorna var sönderskjuta. Jag såg sex människor drunkna i vattnet, de var inte långt ifrån land men ingen hjälpte dem.

Uppgifterna om vad som hänt har gått isär. Till en början ville vare sig spanska eller marockanska myndigheter tar på sig något ansvar för det inträffade. Generaldirektören för den spanska gränspolisen, Arsenio Fernández de Mesa, hävdade vid en presskonferens i veckan att allt gått rätt till och att gränspolisens agerande är ”oklanderligt”. Han har vidare hävdat att ”det inte förekommit några döda i spanskt vatten” och att ”spansk gränspolis inte har dödat någon, och inte heller bär något ansvar för de döda. Man har följt lagen när man hindrat dessa migranter från att komma in”.

Spaniens inrikesminister Jorge Fernández Díaz medgav dock på torsdagen inför en parlamentarisk kommission att gummikulor hade avfyrats mot migranterna på ett avstånd av 25 meter. Han medgav också att man skickat tillbaka ett ”begränsat antal” migranter som lyckats ta sig över till spansk mark. Trots att det strider mot internationell lag har man ännu inte vidtagit några åtgärder.

Ett tjugotal organisationer som arbetar med migranters rättigheter har nu gått samman och formulerat en officiell anmälan mot spanska gränspolisen. Anmälan bygger på ett stort antal vittnesmål från överlevande om hur spansk gränspolis beskjutit migranterna som befann sig i vattnet med både gummikulor och tårgas.

Ett vittne berättar bland annat hur en spansk polisbåt befann sig i vattnet och motade tillbaka både döda, och ännu levande migranter till marockanskt vatten. Organisationerna kräver nu att en kommitté upprättas av Europaparlamentet i syfte att utreda vem som bär ansvaret för dödsfallen.

Marockanska Caritas bekräftar både den spanska och marockanska gränspolisens brutalitet.

­– Båda sidor har beskjutit migranter som försöker ta sig över gränsen, men ingen tar ansvar för vad som hänt. Poliserna håller varandra om ryggen och förnekar brukandet av våld. Det saknas insyn vid gränsområdet, förklarar Arona Samba som sedan två år tillbaka arbetar för Caritas i Tanger.

Han åkte till den marockanska kuststaden Nador i helgen för att hjälpa till med identifieringen av de döda som transporterats dit.

– När anhöriga nås av dödsbeskedet får de inte veta vad som egentligen hänt, de får beskedet att deras son eller bror har drunknat, men man nämner inget om det våld som förekommer vid gränsen. Jag har aldrig hört om någon gränspolis som ställs inför rätta för brukandet av våld. Trots att det förekommer hela tiden, berättar Arona Samba.

Detta var tredje gången som Souleymane Thiam försökte korsa gränsen mot Spanien. Det var också första gången han lyckades ta sig över till spanskt territorium. Spanien är då skyldigt att utreda hans fall och se om det finns skäl att ge honom asyl. Trots detta skickades Souleyman omgående tillbaka till den marockanska sidan. Där fortsatte misshandeln, hans händer bands bakom ryggen och han hölls kvar i sju timmar innan han kördes till ett område mellan Tétouan och Tanger. Därifrån gick han till fots fem kilometer in till Tanger där han idag söker stöd hos andra migranter i samma situation. Men han är också fast besluten att fortsätta sina försök att nå Europa.

– Jag har inte kommit hit för att vara i Marocko, jag vill arbeta i Europa och kunna hjälpa min familj hemma i Senegal.