När Fria Tidningen når Dima Litvinov i S:t Petersburg på annandag jul har han precis fått sitt utresevisum som ger honom rätt att lämna Ryssland och resa hem till Sverige.

– Det känns bra, det håller på och rullar mot sitt slut, det är mer eller mindre över för min del och det är självklart en stor lättnad att få komma hem till min familj. Men hela sagan fortsätter. För mina kamrater i Ryssland finns det en risk att rättsprocessen mot dem kan återupptas, säger han.

I över två månader har han tillsammans med 27 andra Greenpeaceaktivister och två journalister suttit inlåst i ryskt fängelse efter falska anklagelser om sjöröveri och huliganism. De greps den 19 september efter en protest mot oljeborrning i Petjorahavet i Arktis.

Strax innan jul kom beskedet från ryska parlamentet att bevilja de 30 fängslade amnesti. Men benådningen innebär att Ryssland fortfarande ser de som kriminella.

– Det hela känns surt, det är ingen rättvisa. Vi har fått amnesti, men det innebär också att de fortsätter att påstå att vi har begått ett allvarligt brott och fortsätter att upprepa samma lögner, säger Dima Litvinov.

De senaste dagarna har han befunnit sig på hotell i S:t Petersburg i väntan på att administrationen kring hemresan ska bli klar. Så snart det går kommer han att ta tåget mot Helsingfors och sedan därifrån båt över till Stockholm. Han berättar att det värsta med fängelsevistelsen var det psykologiska trycket.

– Den nästan totala isoleringen var bland det värsta. Jag hade ingen aning om vad som hände där ute eller hur min familj mådde. Jag låg på sängen och tänkte på min fru. Äter hon? Sover hon? Ovissheten om hur det hela skulle sluta fanns också där hela tiden även om vi rent rationellt trodde att vi inte ens i Putins Ryssland kunde bli kvar i fängelse i tio års tid. Men det var skrämmande att möta männen i kostym som var helt övertygade om att vi begått sjöröveri och gjorde allt för att hålla oss inlåsta i 10-15 år.

De fysiska förutsättningarna i framförallt det första fängelset i Murmansk var också svåra med dålig mat och begränsad tillgång till dusch. I det andra fängelset i S:t Petersburg var förhållandena något bättre. Men det som hjälpte honom att klara tiden i fängelset var möjligheten att ha kontakt med de övriga fängslade aktivisterna.

– Vi hade kontakt nattetid mellan cellerna trots att det var förbjudet. Vi kunde också skrika till varandra och på så sätt ha lite kontakt under dagen när vi fick gå på den dagliga promenaden. Stödet oss emellan var otroligt viktigt, säger han.

Dima Litvinov är starkt kritisk till hur hela rättsprocessen mot honom och de övriga fängslade har gått till, men säger att han inte kan prata så utförligt om det förrän han befinner sig utanför Ryssland.

– När jag är helt säker på att ingen kan sätta handbojor på mig igen och trycka upp ansiktet mot väggen då kan jag berätta om den så kallade rättsprocessen. Det finns mycket att prata om, säger han.

I förberedelserna inför aktionen på Gazproms oljeplattform hade gruppen tagit hjälp av jurister som bedömde de juridiska riskerna med aktionen.

– Ingen av dem kunde förutse att vi skulle bli fängslade. Vid framtida aktioner kommer vi att använda lärdomarna av den här händelsen och designa planeringen utefter det, säger han.

Ryssland håller fortfarande Greenpeace-skeppet Arctic Sunrise kvar i Murmansk och de har även beslagtagit datorer och telefoner från aktivisterna som de inte verkar få tillbaka. Och två dagar efter att nyheten kom om amnesti för de fängslade meddelade det ryska oljebolaget Gazprom att de producerat de första kommersiella oljefaten i Petjorahavet i Arktis.

– Vad ska man säga? Projektet blev tre år försenat på grund av de svåra omständigheterna på platsen. De vill visa att de trotsar Greenpeace och hela världens protester. Att ta upp olja där är otroligt svårt och oerhört dyrt. De bidrar till en tillväxt av oljeresurser som leder till fortsatt oljeberoende och negativ klimatpåverkan, säger han.

För Dima Litvinov är det självklart att fortsätta kampen för klimatet.

– Självklart kommer jag det. Varken jag eller Greenpeace är avskräckta av det som hände, säger han.