Många jag känner är fullt upptagna med att försöka överleva på ohållbara jobb med arbetsvilllkor de aldrig skulle underkasta sig frivilligt. De har liten eller ingen tid över för sina familjer, vänner och intressen. Andra jag känner är arbetslösa och måste ägna all sin energi åt att söka jobb med så usla villkor att ingen skulle söka dem utan tvång.

Jag känner även sjuka och funktionsnedsatta människor som tvingas söka bistånd hos kyrkan och ideella föreningar för att överleva, eftersom trygghetssystemet är så trasigt att inte ens de mest behövande får den hjälp de behöver.

Hur skulle alla dessa vanliga människors liv förändras med en basinkomst, även kallat medborgarlön? Förmodligen skulle många avstå de mest skadliga och oetiska jobben. Ingen skulle heller vara beroende av bidrag eller behöva tigga för att överleva. Vissa skulle säkert engagera sig mer i aktiviteter som känns meningsfulla, både för sin egen och andras skull.

Jag tror att samhället skulle blomstra med en ovillkorad basinkomst som det går att överleva på. Alla skulle få den grundläggande tryggheten som behövs för att kunna påverka sina egna liv, utveckla sina idéer och delta i samhället efter egna önskemål. Det skulle underlätta en samhällsomställning i stort – om vi nu ska eftersträva hållbar utveckling.

Rent ekonomiskt skulle basinkomst också bespara samhället dyr byråkrati och utgifter kring sociala försäkringar och bidrag. Pensioner, sjukförsäkringar, studiemedel, socialbidrag, bostadsbidrag, arbetslöshetskassor, hitte-på-jobb, Fas 3 och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder skulle kunna avskaffas. Pengar skulle finnas där de behövs snarare än att fastna i systemet.

Men är det realistiskt? Jo i alla fall om man ser till ställen där det redan införts. I Alaska får till exempel alla vuxna medborgare en regelbunden inkomst, i Brasilien finns La Bolsa Familia där en basinkomst utbetalas mot att barnen går i skolan och Iran infördes 2012 ett grundbidrag till alla hushål. Basinkomst har också prövats genom olika pilotprojekt i till exempel Kanada, Indien, Namibia och USA med positiva effekter som minskad prostitution och kriminalitet, ökad skolnärvaro, ökad lokal ekonomisk aktivitet, ökat politiskt deltagande och växande föreningsliv.

Sverige är inte världens mest jämlika land och Europa är inte bäst på välfärd. Vi måste ta kål på den myten för att kunna rädda välfärden och ställa om till en hållbar demokrati.

Rätten till drägliga livsvillkor borde ses som en grundläggande rättighet i varje demokrati värd namnet. Ingen ska behöva växa upp eller leva i fattigdom, underkasta sig odrägliga arbetsvillkor eller förtryckande relationer till vare sig en partner eller arbetsköpare.

Det borde inte vara kontroversiellt.