Alla länder har underrättelsetjänst, säger Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt. Alla övervakar varandra, så det är inget konstigt med att vi har FRA. Inget konstigt med att USA har NSA. Länder samarbetar med varandra och det är bara naturligt att Sverige samarbetar med USA. USA:s underrättelsetjänst borde förstås följa amerikansk lag, och det har vi sagt till dem. Men det är klart att vi hjälper dem ändå. Det är klart att vi inte ger asyl åt Edward Snowden eller Chelsea Manning.

Självklart använder vi den teknik som finns. Eftersom den digitala tekniken gör det möjligt att kontrollera all kommunikation är det självklart att vi gör det. Det måste finnas lagar som reglerar det, men om lagarna hindrar oss – eller hindrar USA – får vi dölja att vi bryter mot dem tills vi har ändrat dem. Så säger de, fast med fler ord och aningen mer diplomatiskt. Och bryter ner alla möjligheter till integritet.

Just där befinner vi oss nu. Det är nu vi ska säga stopp, när det vi inte ville tro har visat sig vara verklighet. För det här är ett sluttande plan som lutar åt helt fel håll.

Men integritet, spelar det någon roll i dag? När vi visar upp våra frukostar och vårt politiska engagemang och jag vet inte allt på Facebook och Instagram?

Ja, det spelar roll. Det är nämligen skillnad mellan information som man frivilligt delar med sig av och information som någon tilltvingar sig. Det är en sak om jag läser högt för dig ur min dagbok och en helt annan sak om du läser den i smyg. Och om du läser den i smyg och sedan säger att det är oundvikligt eftersom du faktiskt är läskunnig, då har vi samma situation som i dag med den digitala tekniken.

Lika väl kan vi ju säga att Stasis verksamhet i Östtyskland var helt naturlig och oundviklig. Självklart ville de upprätthålla sin stat och se till att den inte motarbetades, eller hur? Naturligtvis ville de veta vad medborgarna skrev i sina brev, vilka de träffade, vilka – kanske olämpliga – funderingar de hade. Varför skulle de inte vilja veta det? Och varför skulle vi inte hjälpa dem om vi kunde? De hade säkert haft en finslipad retorik att rättfärdiga det med. Och tekniken fanns ju: saxar att klippa upp breven med, specialister på att rekrytera agenter som kunde berätta allt om grannarnas och familjens förehavanden, kartotek att samla informationen i. Vem skulle misstycka och varför?

Knappt hann vi få syn på råttfällan vi satt i, förrän Thomas Bodström tittade fram och sa:

– Jo, den där FRA-lagen, den hade vi ju tänkt riva upp för några år sedan, om vi hade fått bilda regering. Men nu har vi ändrat oss. Den är faktiskt ganska bra. Vi behöver bara förbättra den lite.

Nu har väl aldrig Thomas Bodström sagt nej till lite övervakning, men ändå. Det blev så övertydligt att just Socialdemokraterna inte kommer att hjälpa oss att säga stopp. De kommer att streta emot lite, lite så att det garanterat inte betyder något, så länge de är i opposition. Istället för att hoppas på storebror borde vi själva lära oss tekniken – inte uppgivet skylla på den när vi låter NSA läsa våra dagböcker.

Minns du Mullvadsoperan? "Maskinerna ska dansa, de ska dansa efter våran pipa ..."