När man ser hur politikerna ignorerar såväl grundlagen som de demokratiska kriterierna måste vi fråga oss ”hur länge till?” Är detta slutet på demokratin? Då politikerna pressas att förklara varför nästan inga viktiga beslut längre förankras hos medborgarna i val eller folkomröstning har de alltid ett stående svar.

Deras motargument är att vi har ett representativt system varför riksdagen under mandatperioden har rätt att fatta vilka beslut som helst.

Detta är inte sant, både vad gäller praxis sedan det demokratiska genombrottet, men inte heller med hänsyn till skrivningen i grundlagen och förarbetena till denna.


Praxis har fram till 1980-talet varit att alla viktiga frågor ska förankras i val eller i folkomröstning. Ja, det hände till och med att viktiga frågor som kom upp under mandatperioden senarelades för att folket skulle få säga sitt. För den som studerar förarbetena till grundlagen råder inte minsta tvivel om att dagens politiker bryter så väl mot grundlagens anda som bokstav. Med hänsyn till de stora och viktiga beslut som i dag fattas utan hörande av folket är påståendet att demokratin är under avveckling inga överord. Ett accepterande av politikernas tolkning av det representativa systemet skulle innebära att medborgarna lämnar över sin röst in blanco (fullmakt att handla efter gottfinnande). Det säger väl sig självt att detta har inte varit grundlagsförfattarnas mening.

Riksdagen och regeringars agerande sedan EU-inträdet är ett brott mot grundlagen såväl som mot demokratin. Politikernas löften till folket har allt mer fått karaktären av svek och löftesbrott. Merparten av de ”löften” som gavs till medborgarna i samband med EU-inträdet har i flertalet fall svikits. Att avsikten från början var att vilseföra folket för att få ett ja vid folkomröstningen börjar mer och mer synas som sannolikt. Lögnerna om vår alkoholpolitik, kollektivavtalen, allians- och neutralitetspolitiken, försvaret, stridande insatsstyrkor, Lissabonfördraget är bara några få av de frågor som om man följt grundlagen skulle prövats i val eller folkomröstning. Avskaffandet av bland annat alkoholpolitiken har fått sådana konsekvenser att man med fog kan påstå att politikerna äventyrar folkhälsan. Sveket beträffande kollektivavtalen är så grovt att arbetare och löntagare om rättigheterna inte återgår bör bryta mot de beslut som fattats.


Men även på det humanitära och moraliska planet bryter regering och riksdag mot folkets vilja. Exemplen är många. Härom dagen sa EU-parlamentet ja till halal-slakt av djur utan bedövning. I dagarna debatteras om levande gäss ska få ”dunplockas”. Ministerrådet kommer att ha avgörandet, men om det går emot vad som i dag gäller kan ingen längre räkna med att vi medborgare kommer att förhålla oss lugna. Vi kommer också att gå till hårt angrepp mot de invandrargrupper som inte accepterar vad svenska folket kräver vad gäller till exempel djurskydd.

På senare tid har det mer och mer framgått att likriktningen inom unionen gått för långt. På det ekonomiska planet har vi sett de katastrofala följderna av till exempel stabilitetspakten med bland annat gemensam ränta och tak för budgetunderskott et cetera.

Om politikerna inte vill ha regelrätta uppror måste de inse och acceptera de olika staternas värdegrund och aldrig av majoritetsskäl gå under varje lands moraliska ribba. Sker detta kan unionen inte längre räkna sig varande en humanitär och demokratisk organisation. Då är EU inte på något vis mer moraliskt högtstående än vilken diktatur som helst.


Tydliga tecken finns i dag på att vi allt mer närmar oss den totalitära staten, där man liksom i forna Sovjetunionen i början hade höga ideal men allt mer lämnade dessa för principernas skull. Dessa principer finns tydligt uttalade i EU i dag och kallas den fria rörligheten, en rörlighet som i praktiken är på väg att göra människan till ett objekt. Ja, som utvecklingen ser ut i dag, är människan på väg att bli en slav under de så kallade friheterna. Uttrycket de små stegens tyranni kan med fördel användas och blir mer och mer tydligt för var dag och gäller såväl frågor om demokrati och humanism som moral och frihet.