Än är det vinter. Än är bärsäsongen avlägsen, men för den som plockar bär för sin försörjning finns det mycket att tänka på: Sälj inte bären till underpris. Öka förädlingen och sälj privat. Rensa, koka sylt eller gör blåbärskaka. Samarbeta med andra på den lokala marknaden.

Arbetets frukter till dem som arbetar. Jag tror att orden kommer från någon socialistisk agitator. Under förra året ägnade jag många dagar åt att plocka och rensa bär – lingon och blåbär. Det tog fem timmar att plocka sex kilo lingon. Jag arbetade i lugn takt. Med uppköparnas priser för orensade bär – tio kronor/kilo – skulle det motsvara en timlön på tolv kronor. Sedan rensas de maskinellt och till vilka priser de säljs vidare vet jag inte.

Därför började jag sälja rensade bär privat för 50 kronor/kilo. Med det arbetet inräknat höjde jag lönen till cirka 30 kronor/timme. 

Jag har fortsatt att höja förädlingsvärdet och säljer hemkokt lingonsylt för 80 kronor/kilo. Det blir inte mycket högre lön för det lilla jag säljer, eftersom det kostar med socker och ytterligare arbete.

Jag gjorde en liten marknadsundersökning. Ica säljer sin lingonsylt för cirka 22 kronor/kilo och Euroshopper för cirka 15 kronor/kilo. Man kan då undra hur mycket bär det är i den sylten.

Detta är ett exempel på det ”småföretagande”, som såväl Mona Sahlin, Miljöpartiet och den borgerliga alliansen värnar om. Har de någonsin plockat bär? Värnar de om de människor som försöker dryga ut a-kassan?

Mitt företagande skulle kunna benämnas ”hantering av hittegods”, eftersom det är i skogen jag hittar bären. Att sälja vidare skulle i så fall kunna kallas häleri och ådömas fängelse. Men i Sverige har vi allemansrätt, och den är värd att försvara.

Bären ligger gratis i skogen. De flesta människor plockar inte numera och spekulativa företagare har börjat importera arbetskraft från bland annat Thailand, som plockar hjortron, blåbär och lingon nästan dygnet runt, åtminstone under den ljusa tiden av dygnet och med midnattssolen i Norrbotten blir det många timmar.

Många har inte sett bären tidigare och en del har inte ens stövlar. De får bo i nedlagda skolor. Vad de betalar för en golvplats vet jag inte. Frågan är om de ens får det pris de lokala uppköparna ger. Folk klagar på att thailändare och andra dammsuger skogar och myrar på bär. Det talas om stora inkomster, som kan försörja familjer resten av året. En del plockar fortare än andra. Jag har sett dem som försökt plocka lingon med en bärplockare i varje hand. Vid stor tillgång kan det gå, men i de misskötta svenska skogarna som växt igen av gräs och sly, är det svårare.

Bärplockarna är vår tids slavarbetare.

Som arbetslös och snart utstämplad från a-kassan tillhör jag den kategorin. När jag försöker höja förädlingsgraden, gör jag det med tanke på dessa slavarbetare. De skulle kunna sälja bären dyrare om de även rensade bären, kokade sylt och gjorde annat som till exempel blåbärskaka.

Frågan är då vad köparen vill ge på köparens marknad? Jag sålde små burkar hjortronsylt och blåbärskaka för 50 kronor/burk eller kaka på Hertsödagen i Luleå. Folk tyckte att det var för dyrt, men jag sålde ändå några burkar för sammanlagt 350 kronor genom att berätta om det arbete som var nedlagt. Konkurrenterna – storföretagen, som utnyttjar stordriftens fördelar – dumpar priset. Alltså återstår det att söka arbete inom den bagerinäring som redan gör sig av med anställda.

I mitt försök att marknadsföra mina tjänster fick jag goda råd av några vänner.

– Höj priset!  På höstmarknaden i Jokkmokk tog de enligt en granne 60 kronor kilot för rensade blåbär.

– Inled en kampanj som framhåller lingonens sexiga och föryngrande egenskaper (varför tror du att lingon är röda?). De har därtill, ännu ej helt klarlagda, hälsofrämjande egenskaper.

Jag ska påbörja efterforskningen och utveckla marknadsföringen. Men hittills, med personlig marknadsföring, har jag sålt allt.