Läsarnas Fria
Den värdiga vredens festival
15 år har gått sedan zapatisterna påbörjade sitt uppror mot den mexikanska regeringen. Under nyåret firades den politiska kampen med en festival för den ”värdiga vrede” som fortsätter att föda zapatisternas kamp för ursprungsfolkens rättigheter. Aron Lindblom och Sara Ytterbrink var där
Festligheterna började i Mexiko city dagarna före nyår, där den värdiga vredens festival (på spanska: El festival de la digna rabia) inleddes med workshops, konserter och tal. Inför nyåret flyttade festivalen till zapatisternas säte Chiapas, där en stor grupp internationella sympatisörer slöt upp. Årets sista dag samlades man i Oventik, en av zapatisternas fem centralorter, för att med tal och musik minnas upproret i januari 1994.
Ilska och värdighet
Den andra januari fortsatte festivalen i det autonoma utbildningscentret CIDECI utanför San cristóbal de las casas. Aktiviteterna kretsade kring paneldebatter, där alla talare utgick från mötets vision om ”en annan politik”.
Zapatiströrelsen visade upp sin breda agenda med hjälp av medverkande journalister, sexarbetare, akademiker, politiska aktivister och jordbrukare från Amerikas olika ursprungsfolk. Hela tiden satt medlemmar ur zapatisternas styrelseråd, ”ursprungsfolkens underjordiska revolutionära kommitté” eller CCRI-CG EZLN som namnet förkortas på spanska, på podiet med skidmasker neddragna över ansiktet.
Under temat ”en arg och värdig ungdom” diskuterades de senaste händelserna i Grekland och zapatistenas talesperson Subcomandante Marcos drog paralleller till hur zapatisterna, likt Greklands unga, anklagats för att vara våldsamma. Allt medan media och makthavare ignorerar det strukturella våld som det innebär att låta stora delar av befolkningen leva i fattigdom och diskriminering:
– De säger att det är på grund av ungdomarna som den grekiska halvön brinner, och de gör det genom att redigera, förvränga och sudda bort det faktum att det var polisen som mördade en pojke, sa Marcos i sin jämförelse.
Sexuellt våld
Den fjärde januari var temat en värdig kvinnlig vrede, och förutom Subcomandante Marcos medverkade här några av de sexarbetare och kvinnor som deltog i protesterna i Atenco söder om Mexiko city i maj 2006, där över 3 500 poliser slog till mot aktivister som slutit upp för att stödja en grupp lokala blomsterförsäljare som skulle avhysas för byggandet av en flygplats. Två personer dödades, ett stort antal demonstranter häktades och flera kvinnor anmälde polisen för våldtäkter och sexuella övergrepp under tillslaget.
Marcos fortsatte på ämnet sexualitet och jämställdhet och beskrev kortfattat situationen i zapatisternas byar och väpnade styrkor:
– Vi har också utkämpat en maktkamp rörande användandet av kondom. Våra kvinnliga kamrater i gerillan är många gånger mycket unga och riskerar att få problem av att använda p-piller. Eftersom de är så unga insisterar vi på att de ska använda kondom. Men, som ni förstår är det mycket svårt för oss att se efter om alla verkligen gör det. Vi kan ju inte gärna gå till varje hus för att se efter. På grund av detta har jag utformat vad jag kallar ”machetens pedagogik”, vilket innebär att jag hotar männen med att jag själv, med mitt kirurgiska kunnande, ska utföra vasektomi på dem som inte använder kondom.
En rörelse med internationella band
Det stora antalet utländska deltagare visade på zapatisternas globala nätverk och i sina tal uttryckte zapatisternas talespersoner stöd och samhörighet med de kämpande folken i Palestina och Västsahara. Onsdagen avslutades med en demonstration till stöd för befolkningen i Gaza, och Marcos drog paralleller mellan Chiapas och Palestina:
– Vi kanske inte stoppar någon bomb och våra ord kanske inte förvandlas till någon sköld, men kanske lyckas orden samlas med andras och tillsammans förvandlas till ett brus, sedan till en röst och sedan till ett skrik som hörs till Gaza. Vi, zapatister från EZLN, vet hur viktigt det är att mitt i förstörelse och död få höra uppmuntrande ord.
Konflikterna fortsätter
Den värdiga vredens festival genomfördes i ett klimat av upptrappade attacker mot zapatister och andra sociala rörelser i Mexiko. Under år 2006 och 2007 gick polis och myndigheter hårt åt proteströrelserna i Atenco och Oaxaca och under år 2008 ökade även våldet i Chiapas.
”Vi börjar känna lukten av krig”, sa Marcos i ett uttalande i december 2007. I april och juli 2008 trängde polis in i byn Cruztón, där invånarna ockuperat mark och förklarat sig som en del av zapatisternas andra kampanj, och i juni samma år försökte 200 soldater gå in i La garrucha, en av zapatisternas centralorter, och två andra zapatistbyar i samma region. I Cruztón står byborna i konflikt med delstatsmyndigheterna i Chiapas och ett kanadensiskt gruvbolag, som enligt rapporter i mexikansk press köpt 48 000 hektar mark i området.
I januari 2009 var läget återigen lugnt i Cruztón, men fortfarande har flera av invånarna arresteringsorder hängande över sig.
