Vi har läst i tidningen att kulturnämnden från årsskiftet tänker avgiftsbelägga datoranvändning på Stadsbiblioteket i Luleå. Det kan ses mot bakgrund av att allt fler kommersiella aktörer erbjuder fri trådlös uppkoppling. Är det ett hamburgerställe vill de nog att man käkar en hammis före man börjar surfa. Men många, speciellt ungdomar, kommer att uppleva det som en schysst grej. Intrycket blir att man får något extra, något gratis. Ett mervärde.
   På Stadsbiblioteket händer det omvända. Här införs en avgift i en miljö som under lång tid varit avgiftsfri. Rätten till information via bibliotekets datorer har fått ett pris. Och det i en tid när allt fler människor kommer att uppleva ekonomiska helveten.
   Vi som undertecknar detta har flera möjligheter vad gäller kommunikation. Ledande politiker har i sin ställning en av skattemedel betald mobiltelefon. Och när politiker surfar på sina förvaltningar, tänker de inte på vad det kostar. Den räkningen tar vi skattebetalare liksom för att folk gratis ska kunna nyttja bibliotekets datorer. Men nu, i tider av finanskris, varsel och nedskärningar, när solidaritet behövs som bäst, sätter kulturnämnden en prislapp på rätten till information via dator på biblioteket.
   Biblioteken är viktiga, för där är vi låntagare och mediaanvändare lika, oavsett ekonomisk bärkraft. Så har det varit under lång tid. Och kostnaderna för det har vi solidariskt tagit via skatten. Var det inte just solidariteten som bar fram socialdemokratin en gång i tiden?
   Men nu råder andra tider. Och nu införs avgifter som främst slår mot ekonomiskt svagare grupper. För en service som redan är betald. Det blir avgift på skatt med denna nyordning. Är detta bara början? Vad är härnäst att vänta?
   Ett besök på biblioteket är för den bokintresserade som en promenad i skogen för den naturintresserade. Här ges intryck och upplevelser i och bortom fantasin och alldeles gratis.
   Kulturnämnden vill att kulturen ska dra sitt strå till stacken när det gäller besparingar. Men utifrån vilken princip? Är det den att de som har minst också ska betala mest? Opera för medelklass med genvägar till biljetterna och avgifter för de internetlösa? Är detta Luleås kulturpolitik?  
   Nyligen arrangerades MR-dagarna i Kulturens hus, mängder av viktiga samtal och en publiksuccé utan like. Tog ni i kulturnämnden verkligen inga intryck av dessa dagar? Vi tror att många med oss undrar.

Peo Rask (författare förläggare) Ulla Lyttkens (frilans) Bror Kajsajuntti (redaktör Krattan) Frida Marklund (kulturarbetare) Lena Edenbrink (journalist) Sven Nyberg (författare fil. dr) Magnus Svartvall (poet) Mattias Alkberg (poet musiker) Anna-Kari Gudmundson (musiklärare) Lars Lundqvist (konstnär)