Koltrastparet har byggt bo i klängrosen på vår gård, katten smyger runt fågelbadet på gräsmattan. En kråkkoloni har besatt det stora trädet och verkar dryfta diverse kråkangelägenheter. I denna idyll kan man inbilla sig att inget riktigt ont kan hända.

Poff! Drömtiden upphör, tankarna tillbaka till den krassa verkligheten eller overkligheten..

Zappar mellan två TV program. En film om en fattig änka med två barn att försörja, i ett snörykande Canada, mamman blir av med sitt jobb och börjar langa droger och blir själv beroende. Det andra programmet är en reality-såpa om en nutida baronessa på ett slott i Danmark där livet verkar mestadels bestå av fester, god mat, kläder..

Drömmer sedan på natten där de två programmen verkar ha tvinnat in sig i varandra..

Baronessan befinner sig i en rostig skrotbil där hon säljer droger gömda i färska humrar iförda skräddarsydda sidenkostymer och den fattiga änkan har flyttat in på slottet och försörjer sig på slottsvisningar.

Poff! Vaknar något förvirrad, till dagspolitik och FRA-lagen, miljökatastrofer, krig, diktatur, grova klasskillnader som exempelvis i Kina, en våt dröm i sitt slag för vissa politiska grupperingar i Sverige också.

Läser Imre Kertész " Mannen utan öde" som handlar om en ung pojke som hamnar i koncentrationsläger, en aningslös gosse som inte fattar vad det hela går ut på, och tycker att Buchenwald är ett riktigt hyggligt koncentrationsläger, kan det vara så? Att vänja sig vid förtryck så det blir ett normaltillstånd.

Poff! Tillbaka till min egen verklighet, städar i min ateljé, arbetar med en målning inspirerad av häxkitteln Cairo, en stinkande mångmiljonstad med grym fattigdom och diktatur, jag tänker på hur den skulle kunna vara utan förtryck…en ljuvlig plats på jorden som alla platser skulle kunna vara om världen var rättvis. Detta syns inte så mycket i min målning den är tämligen abstrakt men om man tittar noga så finns det där ändå en kritik. Jag skulle gärna sälja den till Egyptiska staten fantiserar jag, all kritik måste lindas in och ta osynliga vägar, information som i framtiden måste krypteras och kanske återgå till att skickas med snigelposten även i vårt land.

Poff! Dags för brödjobbet en påtaglig förändring, lönearbete alltså, jag vill fortsätta med mitt egenliga arbete som bildmakare. Ge mig medborgaralön! är det verkligen vitsigt att man utbildar sig i åratal för att sedan vara tvungen att försörja sig på annat sätt. Vem tjänar på det? Ingen, absolut ingen.

Poff! På med kläderna ut till cykel och spårvagn, reta sig på den ökande biltrafiken….

Verklighet blandas med dröm, liv, existens….