Fredsmarsch från London till Genevé
Den 26 april började vi vår marsch från London och de senaste 28 dagarna har vi befunnit oss på fransk mark. Målet är att belysas problemen med kärnkraft och att visa hur Australien och Europa knyts samman på ett olyckligt sätt via kärnkraften.
Under resans gång har fått enormt stöd, inte bara från lokalbefolkningen utan även från de människor från hela planeten som anslutit sig. Idag deltar människor från 12 länder: Japan, Kanada, Tyskland, Frankrike, Italien, Australien, Sverige, Skottland, England, Niger och USA.
Det är omöjligt att återge alla berättelser vi hört eller om det massiva motstånd som förs på lokalt plan för att stoppa kärnkraftsindustrin. Människor har berättat om kampanjer som varit stora succéer, men även om nederlag. Än idag, 50 år sen starten av det franska kärnvapenprogrammet, fortsätter dock kampen.
Hittills har vi besökt en fabrik för atomubåtar i Cherbourg, en anläggning för upparbetning av uran vid Normandie, slutförvaringen av nukleärt avfall vid Soulaines och kärnkraftverket vid Flamanville. Från verket, som är i full fart med att bygga sin tredje reaktor, promenerade vi i 200 km längs vägen för det planerade högspänningsnät kommer att transportera 400000 volt.
Vi har även besökt en fabrik som tillverkar behållare för radioaktiva stavar och till sist kärnkraftverket i Chinon. En anläggning som idag har fyra aktiva reaktorer, varav tre är under avveckling. För mer information om dessa platser, läs mer på vår hemsida: www.footprintsforpeace.net.
Frankrike beslutade att storsatsa på kärnkraften 1973. Kritiska röster kördes över med argument för energioberoende. Men faktum är landet är beroende av andra länder för att ens ha kärnkraft eftersom allt uran är importerat. Frankrike är den tredje största importören av Australiens uran.
Människor blir upprörda när de hör om den roll Australien spelar i fransk kärnkraftsindustri, eftersom uranbrytningen är en miljöfarlig process som kräver stora mängder vatten. Vatten som nu slösas bort i ett av världens torraste områden.
Vi talar ständigt med medierna och människor på gatorna om bristen på respekt mot Australiens ursprungsbefolkning, Aboriginerna, och miljökonsekvenserna av den ökade uranbrytningen. Som ett resultat av det har vi bjudits in att delta i en konferens i Paris för att träffa representanter från europeiska länder och diskutera hur man kan stoppa det massiva uppsvinget av kärnkraftverk. Arrangörerna vill skapa en global medvetenhet om den förödelse hela kärnkraften skapar och solidaritet med de människor som påverkas av gruvdriften.
I Genéve är vi inbjudna till FN-institutet för nedrustningsforskning för att presentera ett dokument som visar på hur den nukleära cykeln bidrar till vapenspridning och för att förklara vilka globala åtgärder som skulle kunna vidtas. Vi menar att behovet av att eliminera kärnkraftsindustrin som den viktigaste utgångspunkten för nedrustning .
Vi har också fått frågan från det franska förbundet Sortir du Nucleaire att närvara vid deras veckolånga sommarläger under augusti att hålla ett seminarium om kärnkraftsfrågor i Australien. Detta blir ett utmärkt tillfälle att åter besöka och återansluta med den lokala befolkningen mött på denna denna promenad.
Vi känner att vi är på väg att bygga starka band med franska anti-nukleära aktivister och skapar stor medvetenhet om vad som händer i Australien dess lokalbefolkningen.
