Tunisien på världskartan
Från andra sidan Atlanten försöker storebror styra världen. På den nordafrikanska sidan av Medelhavet tänker, handlar och kämpar folken under andra villkor än vi gör i Europa.
I Tunisien utgör arbetarklassen större delen av befolkningen. Den är synlig på gator, byggen , under olivträd och på hotell och restauranger.
Arbetarklassen är till skillnad från i Sverige här en klass i sig, medveten om sin styrka. De mäter sina krafter i nästan dagliga kollektiva konfrontationer med samhället i övrigt.
Tunisien som land är beroende framför allt av EU men förtrycks av USA. Landets president, hur diktatorisk han än må vara mot sitt folk, framträder under antiimperialistiska förtecken.
Kampen mot det franska kolonalväldet framhålls i press, tv och offentliga sammanhang. Cuba erkänns som förebild gentemot Bush och landets ambassadör i Tunisien får utrymme i media. Che Guevaras bild syns på bussar, taxibilar, i kaféer och på klädesplagg.
I Tunisien har jag mött människor med en mental styrka som vida överträffar alla psykoterapeuter som omger den härskande klassen i Sverige.
Men inte bara arbetarklassen är synlig i Tunisien. På arenan uppträder dessvärre med samma styrka ”Det Internationella Bushnätverket”, det vill säga USA-anhängare av olika slag.
Man snubblar över dem i gatuhörnen i form av tjallare. Som poliser marscherar de i par, man och kvinna, med höga stövlar. På landsbygden rusar småbrukare ut ur sina hus och jagar förbipasserande med kvastar och påkar. De omger sig med dödskallar, hakkors och FBI-symboler.
Utefter bergssluttningarna bygger fransmän och italienare tjusiga boningar, men på samma vägar, bara några tiotal meter ifrån de murar de rest runt sina trädgårdar, byggs också bostäder i papp och kartong.
– Det smärtar oss, säger Fösía och Jilany, som äger tre fastigheter men också goda hjärtan.
Några dagar före jul kom en familj på flykt undan nöden i söder och frågade om de fick sova på madrasser i deras garage. De fick bo i en tom lägenhet i tre nätter och Jilany ordnade jobb åt mannen hos en bekant till honom.
– Det är inte välgörenhet. Det är solidaritet, säger de.
Charlotte Svärdström
är aktiv i en förening som heter Kultur för Fred, som sedan tre år tillbaks bedriver kulturutbyten med konstnärer och författare i staden Hammamet i Tunisien.
