Zlatan Ibrahimovic är citatens man. Han sa i en intervju för många år sedan att han siktade på att bli världens bäste en dag. Jag, liksom många andra, drog nog lite på smilbanden och tänkte "Nja, du är ju svensk" - själva plågade av jantelagen "visste" vi att det inte skulle bli så som Zlatan tänkte i en lägenhet i Rosengård. Men Zlatan är inte svensk från början, det är kanske därför han nu är världens bäste? Svenska fotbollsspelare på uppgång har för vana att vara löjligt försiktiga i sina uttalanden och dra till med klyschor såsom "en dag i taget" och så vidare. Zlatan, ursprungligen från Bosnien, struntade i det redan från början. Han visste hur bra han var och hur bra han kunde bli och såg ingen mening med att förneka det heller. Många svenskar såg väl honom som en självisk diva som bara tänkte på sig själv, men om man ska bli en bra fotbollsspelare måste man ju sätta sig själv i centrum. Man måste ju tro på sig själv, man måste vara självsäker och man måste sätta upp egna personliga mål om man ska komma någon vart, även om fotboll i grund och botten är en lagsport. 

Han är för tillfället delad skytteligaledare i Serie A. Han har omfamnat sin roll i laget och liksom gjort den än mer viktig än den var förut. Förut kunde Zlatan dribbla. Nu kan Zlatan - utöver dribblandet -  både passa, skjuta, nicka och så vidare. "Ibra" har blivit näst intill komplett. Inters tränare, Roberto Mancini, är påtagligt stolt och nöjd över Zlatans insatser: "Han är en av världens bästa spelare. Han är där uppe med Ronaldinho och Thierry Henry. Den typen av spelare som kan avgöra en match när som helst".  Förhoppningsvis håller han båda fötterna på jorden, även om det är svårt för vår allas Zlatan att göra just det. Jag antar att han har växt upp en smula. Jag antar således att alla växer upp en smula dagen då vi blir en förälder och inte längre bara behöver ta hand om oss själva utan folk runt omkring också. Zlatan har acklimatiserat sig och det syns på planen. Han tar mer ansvar, han vet att han är viktig men har ändå lugnet i sig.

Jag avgudar denne man. Jag är stolt och lycklig över att Zlatan Ibrahimovic är svensk. Tänk om han inte återvänt till landslaget efter dispyten med Lars Lagerbäck...tänk om. Han blir mer och mer samspelt med Elmander, han har en större roll och han tar allt med en klackspark. Zlatan är en personifiering av just "klackspark" nämligen.

"Det John Carew kan göra med en boll kan jag göra med en Apelsin" sa han och skrattade lite. Snacka om att vara osvensk. Kaxig men ändå ödmjuk på sitt säregna sätt, finns det något bättre?
Prisa det mångkulturella samhället vi har här i Sverige. Prisa Zlatan.