Min far satt på tv-bordet och tittade på Tour de France då det inte fanns något annat sevärt på tv. Jag ägnade det hela två minuters uppmärksamhet, sen insåg jag att jag faktiskt hade mycket bättre saker för mig än att titta på ett långt utdraget lopp präglat av doping och fuskare.

Det är i allmänhet väldigt lätt att generalisera. Särskilt lätt är det när man pratar om cykelsporten. Det känns verkligen som att alla är dopade. Både fingrar och tår förbrukas ju när man ska räkna upp alla dopningsfall.

Bjarne Riis, en dansk cykelhjälte insåg innan årets upplaga att han hade ett samvete och erkände att han var dopad när han vann för 11 år sedan. Floyd Landis vann förra året, men han var också dopad. Många misstankar har väckts mot Lance Armstrong men ingenting har ännu bevisats. Jag finner det inte otänkbart att också han dopade sig under sin tid som aktiv. Jag menar, han vann touren sju år i rad. Jag hoppas innerligt att han var en av de ärliga, en av de med en gnutta sportslighet i sig.


Men, hur är dessa dopade, cyklande idrottsmän funtade egentligen? De vet att det sker kontroller efter varje etapp, särskilt för de som placerar sig högt upp i dessa etapper. Det är inget som hindrar den dopade, cyklande idrottsmannen. Han ska vinna till varje pris, och det spelar tydligen ingen roll om han åker fast i en kontroll för det är ju placeringen som räknas. Men vad spelar placeringen för roll om han åker fast i en kontroll, om han stämplas som fuskare? Är det verkligen kul att fuska sig till en vinst?

Lämpliga straff för detta fuskande då? Hängning på öppet torg? Lite för bryskt kanske. Avstängning på livstid däremot. Får de tävla igen, fuskar de igen. Så är det bara. Det går inte att lära gamla hundar sitta, hörde jag någonstans, någongång när jag var liten. Det går inte heller att få gamla dopade cyklister att sluta dopa sig.

Livstids avstängning, samt en daglig moralkaka tycker jag är rimligt.

Kaffet ryker. Jag drack av det för tidigt som vanligt och brände således tungan för 75:e gången i mitt liv. Jag har faktiskt räknat. Jag lär mig aldrig av just det misstaget. Jag har till och med sett andra brännas på samma sätt och borde på så vis ha avskräckts från det där ivirga beteendet.

Nåja, mitt misstag drar ju inte skam över en hel sport i alla fall.

Tour de France och den nästan lika stora Giro d'Italia är tävlingar fyllda av prestige, jävlaranamma, blod, svett och tårar.

Fuskarna förstör den andan. De har säkert alla drömt om att vinna OS-guld, Tour de France, Giro d'Italia och så vidare. Blev det som de tänkt sig? Respekten för sporten har försvunnit, intresset kommer i sinom tid att tyna bort och det blir förhoppningsvis inte en OS-gren. Tänk på det nästa gång, Bjarne, Floyd och alla ni andra clowner. Försök inse konsekvenserna av ert handlande.

Slutligen: Orkar man inte cykla upp och ner för berg dag ut och dag in kanske man borde göra något annat istället för att fuska sig igenom det hela.

Boule är en hederlig sport till exempel.